Aftonbladet – 12 november 1856, sida 1

vår käre vän. Vi hörde talas om en stor revolution på Sicilien, och att han stridt som ett lejon. Det har varit en ofantlig fo!kresning i Sardinien också, och en här i Mentone och i Borcabruna. Battista var i spetsen för den — på min ära, har var det! — och ban skall bli officer vid nationalgardet. Kommendanten i San Remo han flytt, och der skall icke mer bli någon kommendant, åtminstone säges det så, och karbiniererna skola icke komma att anses för mer än asnat folk. Har det varit revolution i ert land också ? frågade Speranza med uppsynen af en person, som är öfvertygad om att erhålla ett jakande svar. Nej, Gud vare lofl, sade Lucy småleende. Icke någon revolution ! upprepade Speranza nästan med missbelåtenhet. Men så han J icke heller några koromendanter i ert landn, tillade hon, som om detta förklarade saken. Speranza omtalade således, uuder det h: afklädde Lucy, oaktadt sitt kloka beslui att uppskjuta alla meddelanden till morgondagen, det som mest intresserade hennes åhörarinna. Det var dock något att veta, att icke hvarje spår af doktorn var förloradt, och sed: sn ranza lemnat Lucy, insomnade hon och drömde hela natten om blåa sjöar, doftande orangelundar och att bon vandrade i den lilla trädgården vid osterian tillsammans med doktor Antonio. ss Tidigt morgonen derpå införde Speranza sina barn, två blomstrande vackra flickor, mörka som natten, Lucia Varia och Rosa Lucia, och den lille lockige Lucio. Visste ni förut att det fanns ett sådant namn som Lucio? frågade den stolta u1ga modren. a Ja jag tror att jag visste det,, svarade Lucy. Ja så, men jag gjorde det ej, det är visst och sant,, sade Speranza, och Jag var istort .bryderi hur jag, då barnet var en gosse, skulle