Aftonbladet – 11 november 1856, sida 3

nopel hafva gjort invändningar mot sultanens firman om de moldau-wallachiska divanernas inkallande, såsom enligt deras åsigt stridande mot parisertraktaten. Från Konstantinopel berättas den 27 Okt., att Österrike icke lärer ämna utrymma furstendömena förr än i Mars 1857. Ettserviskt blad uppgifver, att Porten och Montenegro, under Frankrikes och Österrikes bemedling, kommit öfverens om att furst Danielo skall erkänna sultanens öfverhöghet, mot det vilkor, att Montenegros territorium utvidgas. RYSSLAND. Furst Wolkonski, fordom adjutant hos den aflidne furst Paskewitsch, har blifvit utnämd till Rysslands sändebud i Madrid. En högre rysk tullembetsman besöker för närvarande alla tullstationerna längs polskpreussiska gränsen, Hans uppdrag skall vars att samla nödiga materialier till afgörande af frågan om tariffens modifikation. Öaktadt det mer än vidlyftiga skrifvarväsendet vid gränstullarne, felas emellertid jemförande och hoggranna tabeller till den grad, att regeringen sålunda på direkt väg måste göra sig närmare förtrogen med förhållandena. AMERIKA. Kölnische Zeitung meddelar den cirkulärdepescb, som kabinettet i Washington under den 14 sistförflutna Juli utfärdade till Förents Staternas representanter, till de öfriga amerikanska staterna samt till hofven i Briässel. Köpenhamn, Stockholm, Madrid, Lissabon och Neapel. Depeschen, undertecknad af utrikes statssekreteraren Marcy, utgjorde såsom bekant en protest, synnerligast beträffande första punktens innehåll, mot den deklaration öfver de neutrales rättigheter, hvilken af pariserkonferensens diplomater blef antagen och hvilken Förenta Staterna blifvit inbjudna att biträda. Vi meddela ur depeschen följande: En handelsidkande stats rättighet, att, i fall den olyckligtvis råkar i krig, adtvända sin handelsflotta till försvar och angrepp, har alltid visat sig som ett väsentligt skyddsmedel mot ett öfverväldigande af en makt med stor krigsflotta. Om man afstår från denna obestridliga rättighet, så förlorar man ett rättmätigt försvarsmedel, hvaremot de nationer, som ega mäktiga krigsflottor, endast lida en skenbar förlust. Det ömsesidiga upphäfvandet af denna rättighet öfverlemnar i sjelfva verket den svagare nationen endast desto fullkomligare i den starkares våld. Den förra förlorar, den senare vinner på afsägelsen, och hafvets frihet är då mycket fullständigare afhängiggjord af de stora makter, hvilka hafva lust och medel att underhålla stora flottor. Öfver verkniagarne af den föreslagna första punkten, beträffande upphörandet af kaperiet, skall denna regering utförligt uttala sig inför de regeringar, hvilka uppfordrat den till en biträdesförklaring. I fall icke den princip, på hvilken den är grundad, blir fullkomligt genomförd, och borttagandet af privategendom på sjön blir lika mycket fråntaget statssom privatfartyg, så skall åtgärden visa sig högst förderflig för handelsverksamheten hos alla de nationer, som icke intaga första rangen bland sjömakterna.