Aftonbladet – 10 november 1856, sida 1

STOCKHOLM, den 10 Nov. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 3 November. Beskrifningar öfver festligheten uti Greifswald; som förSverge bar ett historiskt intresse, har ni redan funnit i tidningarne, bland andra en ganska väl redigerad i Nationalzeitungs följetong. En viss politisk betydelse erhåller festen genom förlänandet af doktursvärdigheten till flera notsabiliteter, hvilka till större delen förut gjort sina studier vid Greifswalds universitet. Detta hade sålunda uppfatlat sin vetenskapliga kallelse, att det endast haft förtjenster i ögonsigte, samt utnäint till doktorer äfven nägra liberala män, såsom t. ex. grefve Schwerin, f. d. president i andra kammaren, Röme, kammarrättsråd och bekant författare till flera värderade skrifter rörande ståtsrätten, presidenten Lette, en af de grundligaste kännare af våra ägrarförhållanden, samt slutligen äfven appellationsrättsrådet Wentzel, en afrv.nsterns hufvudmän uti andra kammaren; : Dessa båda sistnämda val hafva på högrej orf väckt stort missbag, och prins Adalbert, hjelten uti riffäktningen af den 7 Augusti, har funnit sig föranlåten att tillbakavisa den äfven honom rättvist meddelade värdighet såsom hedersdoktor. Andra dylika konservativap afslag att emottaga hedersdoktörsvärdigheten skola, tåsom jag hör, ännu vera att förvänta. På detta sätt har man stämplat Greifswaldsfakultetens opartiska förfardnde såsom en: politisk demonätration, samt besvarat densamma med en vida mer förolämpande dylik. Kreuzzeitung har kallat det pomerska universitetets akt för en skandal och uppmanat regeringen att framdeles vara försigtigare vid 1 eaättandet af lärostolarne. Det skall således för framtiden icke bero på, huruvida kandidaten till en lärostol är snillrik och kunskapsrik samt mästare öfver språket, utan hvilka åsigter han hyser i frågorna om befrielse från grundskatt, om den polisförvaltning, som utöfvas af riddargodsägarne, om proletärernas för tidiga äktenskap och andra dylika ämnen! Sädar är den feodala uppfattningen af lärofriheten i Preusken, en stat, hvars kallelse borde ställa den i spetsen för dem andeliga utvecklingen i Tyskland! Anmärkningsvärdt härvid är, att de män, hvilkas utnämbande till hedersdoktorer väckt en så stor barm på högre ort, hvarken äro demokrater eller ens liberala af den yttersta venstern.: Wentzel och Lette, om hvilka frågan egentligen är, gå t. ex. icke så långt som v. Vincke; men de äro liberala, och detta är tillräckligt för att klassificera dem till den lemokratiska ligan och att undvika hvarje ger menskap med dem. Det är ännu alltid samma firade krets, vid hvars tröskel det feodala junkerdömet står med draget svärd, tillropande en bvar, som svurit trohet åt dess ana: odi profanum vulgus et arceo! Denna örföljelselystna fanatism skall icke undgå sin Nemesis, och vid en nändelsernss omkastning 1ti detta land skola de män, som nu predika vetenskapernas uppoch medvändniog samt örneka och förtrycka hvar och en annorjupda tänkande, han må vara huru moderat om helst, icke mera komma i fråga att anändas uti statens tjonst. Det skall derefter cke blifva nödvändigt att vända deras egen eori mot den nyaste tidens politiska inqvisiorer. De skola hafva öfverlefvat sig sjelfva ch duka under för den löjliga motsägelsen nellan sina inskränkta medeltidsåsigter och rhundradets upplystare fordringar. Emellerid kan man låta dem råsa fritt och framtällaskådespelet af män, hvilka uti öfvernodet af den maktfullkomlighet, som de för gonblieket faktiskt utöfva, lemnat hvarje ärdigt lefnadsmål ur sigte.