Aftonbladet – 8 november 1856, sida 3

mera står i alltför stort missförhållande till det frår tadens egna medel utgående bidrag till polisen. Då Stockholms stad är att betrakta såsom ett sär skilt län, och aflöningen för de till länsstyrelserne hörande tjenstemän och betjente under senare tide blifvit efter hand förhöjd, har K: M:t ansett billig. heten fordra, att en lika förmån beviljas den hos öf: erstyrelsen. för hufvudstaden anstälda tjenstemanna: personal, hvars nuvarande aflöning onekligen står : ett alltför ofördelaktigt förhållande till lefnadskostnaden derstädes. På grund häraf och då, hvad po: isen angår, Stockholms egenskap af hufvudstad förorsakar att kostnaderne för ändamålsenlig organisaion och underhåll af polisen blifva jemförelsevis högre än i rikets öfriga städer, hvilka sjelfva nödgas bekosta sin polisbevakning, samt rikets ständer från längre tid tillbaka, genom beviljande af ett till nnderhållet af hela polisinrättningen vid nämde :tidpunkt i det närmaste tillräckligt statsanslag, erkänt iatens: förpliktelse, att i väsentlig mån deltaga i omkostnaderna för hufvudstadens polis, har K. M:t funnit sig böra fästa rikets ständers uppmärksamhet på angelägenheten af ökade bidrag från det allmänaas sida till aflöningen åt öfverståthållareembetets kansli och polisstyrelsen i Stockholm. Efter granskning af det ingifna förslaget har K. M:t ansett några inskränkningar deri svårligen kunna ske, än att den ifrågasatta tillökningen af exekutionsbetjer.ternes anal från 12 till 16 torde böra förfalla, att lönerne för de begge kanslisterne i poliskammaren bestämmas, likasom i allmänhet för lägsta lönegraden, till endast 1000 rdr rmt i stället för 800 rdr bko, samt stt det med 1000 rdr bko begärda. arfvodet för en sikarie åt polismästaren uteslutes. Med iakttagande af dessa jemkningar i öfverståtbållareembetets förslag skulle statsverkets bidrag ökas endast med följande belopp: för öfverståthållareembetets kansli 8218 rdr 33 sk. 7 rst. och för polisen med 3733 rdr 16 sk., tillsammans 11,952 rdr 1 sk. 7 rst. bko eller 17,928 rdr 5 öre riksmynt; och föreslår K. M:t, i följd häraf, att nuvarande statsanslaget för öfverståthållareembetet måtte ökas med 17,928 rdr 5 öre, bemställande K. M:t tillika att, om dessa löneförhöjningar af rikets ständer beviljas, enahanda grunder, i afseende å de på öfverståthållareembetets stat upptagna embetsoch tjenstemän samt betjente må blifva gällånde, som i allmänhet blifvit vid nu förevarande statsreglering af K. M:t i nåder antagna. 6:0 Landtstaten. Då K. M:t till rikets senast församlade ständer aflät nådig proposition om anvisande af ett årligt reservationsanslag af 77,000 rår bko, till förbättrande, enligt då jemväl framlagd plan, af lönevilkoren för landsstatens tjenstemän och betjente, byste K. M:t den förhoppning, att fråga om ytterligare anslag i förenämda afseende skulle, åtminstone för den närmaste framtiden, icke behöfva uppstå. Åtskilliga sedermera inträffade omständigheter hafva likväl-gjort det för K. M:t oundvikligt, att på detta ämne ånyo fästa rikets ständers uppmärksamhet. När hos K. M:t frågan förekom om antagligheten af det vilkor, rikets ständer fästat vid beviljandet af berörde anslag, nemligen att de indelta lönerne skulle utbytas mot kontanta aflöningar, i den mån sådant författningsenligt kunde ske, förbisåg K. M:t visserligen icke, hurosom det varit synnerligen önskvärdt, att rikets ständer icke ifrågasatt afskaffande för landsstatstjenstemännen af det indelta aflöningssättet, såsom medförande den fördel, att aflöningen i viss mån reglerades efter löntagarnes lefnadsbehof eller prisen på de förnämsta förnödenhetsvaror; men i betraktande af de olägenheter, som vore förenade med ett ytterligare uppskjutande af den löneförbättring, som i följd af rikets ständers anslagsbeslut kunde komma mängden af landsstatspersonalen till godo, och hvilken, om än ytterst knappt beräknad, måste anses för löntagarnes bergning af högsta behof påkallad, samt då härtill kom, att de fleste landstatstjenstemän, hvilkas rätt var derunder beroende, ej haft något att erinra vid de indelta lönernes utbytande mot kontant aflöning, fann K. M:t sigilikväl böra antaga nämda vilkor; hvarvid K. M:t dels förklarade att de nya aflöningsstater, som af K. M:t komme att fastställas, skulle, utom hvad angick de i sammanhang med löneregleringen tillkommande nya tjenster, från och med år 1855 tillämpas, dels ock såsom följd deraf föreskref, att de landsstatens tjenstemän och betjente, utom landshöfdingarne, på lön indelta hemmansräntor och tiondeanslag skulle från samma tid till kronan indragas och således för dess räkning uppbäras och i dess räkenskaper behörigen redovisas; dock att från tillämpningen af berörde förklarande och föreskrift blefve personligen undantagne de tjenstemän, som, på grund af fullmakt eller konstitutorialberättigade att vid indelta lönerne för sin tjenstetid bibehållas, yttrat sig icke vilja på den nya löneregleringen ingå. ju Sedan derefter kammarkollegium och statskontoret, enligt föreskrift, upprättat förslag till aflöningsstater för landsstatens tjenstemän och betjente, har K. M:t den 31 sist!l. Januari faststält dessa stater med iaktwvagande af vissa jemkningar deri, samt förklarande att som lönebeloppen, till noggrannt iakttagande at uppgjorda beräkningsgrunder, blifvit för en deltjenstemän utförda i skillingar och runstycken, men a5:geläget vore att de för framtiden blefve jemnade till erforderlig lättnad vid qvartalsliqviderna, och det derjemte borde leda till önskvärd :förenkling i uppbird och redovisning, och boställsräntorna, som i-de allra flesta fall redan tillgodokomma boställshafvarne sjelfva, jemväl vid sådana :landsstatsboställen, för hvilka de nu äro kronan behållna, blefve, derest de icke särskilt annorlunda disponerats, tillerkände boställshafvarne i utbyte af motsvarande kontant löneanslag, den då meddelade fastställelsen skulle blifva gällande endast intill 1857 års utgång. Efter erhållen del af: KE. M:t sedermera fattade beslut att till rikets ständer vilja föreslå en så beskaffad förändring med nämda räntor, har på befallning statskontoret öfverlemnat nya, med iakttagande häraf, upprättade förslag till löningsstater för tjenstemän och betjente vid landsstaten, i hvilka stater lönerna blifvit utförda ji riksmynt och så vidt möjligt i jenna tal eller med uteslutande af ören; kommande des a stater att til rikets ständers statsutskott öfverlemnas, Den förbättring i landsstatens ekonomiska belaägenhet, som varit att förvänta i följd af rikets ständers bifall till K. M:is framställning om beviljande af ett reservätionsanslag af 77,000 rdr bko för verkställande af nämde tjenstemannapersonals lönereglering, har emellertid i väsentlig mån motverkats gevom den dyrhet å de flesta lefnadsförnödenheter, hvilken visserligen redan börjat när K. M:ts Proposition år 1853 afläts, men sedermera utomordentligt tilltagit och numera botar att ständigt fortfara. Dess utom har för vissa bland landsstatens tjenstemän en opåräknad minskning i inkomst uppstått dels derigenom att rikets ständer vid senaste riksdag nedsatt eller afskaffat åtskilliga bevillningsafgifter, hyarå kronofogdar och häradsskrifvare egt att uppbära provision, dels ock hufvudsakligen genom det beslut rikets ständer i sammanhang med anslaget till landtstatslöneregleringen fattade om de indelta lönernes indragning i utbyte mot kontanta aflöningsanslag, hvilken åtgärd, i följd af BDuvarande höga markegångspris, redan medfört en minskning i den inkomst de eljest haft att påräkna, och hvi ken minskning kommer att tilltsga i samma mån som markegångsprisen ökas. Dessa ofördelaktiga förhållanden, som försatt de fleste af Iandsstatstjenstemannapersonalen i en högst bek mmersam ställning, hafva, på sätt närlagde protokoll öfver civilärenden utvisar, föranledt särskilta framställningar af en del bland K: M:ts befallningshafvande samt af landsstatstjenstemännen i åtskilliga län, åsyftande dels förhöjnibg i kontanta lönerne, dels vissa löners utgårnde, antingen, såsom förut, i räntepersedlar eller. efter årlig beräkning af de tio nästföregående årens medelmarkegångspris, dels ock