Aftonbladet – 7 november 1856, sida 1

DORTOR EN BERÄTTELSE AF FÖRFATTAREN TILL LORENZO BENONIn. Öfversättning från engelskan. ) På de förnämsta gatorna stodo grupper af medborgare af alla klasser, med värma diskurerande, trots regn och blåst, öfver dagens ämnen; flaggor af alla dimensioner svajade öfver tak eller från fönster, alla visande de italienska färgerna, — hvitt, rödt och grönt; improviserade pationalgardister . utan rågoting annat soldatlikt än musköten, stodo på vakt utanför det flaggbeprydda rådbuset. Otvifvelaktigt hade den trefaldt ljutva frihetens gudinna andats öfver detta land och med sin varma andedrä t väckt til! lif Rivieras länge slumrande befolkning. Intet af dessa tecken till förändrade tider undföll fruntimret i resvagnen, hviiket aktgaf på dem med en ifver, som höjde den hektiska fläcken på hvardera af de bleka kinderna. Vid hvarje steg af de snabt framilande hästarne tycktes hennes intresse tillväxa, och då vagnen rullade förbi Ventimiglia, och den första af en serie af uddar, utskjutande i en halfeirkelfo mig linie i hafvet, började blifva synlig genom det fuktiga töcknet, Öfverväldigades den älskliga varelsen i så hög grad af sina känslor, att hon, tryckande banden mot sidan, liksom för att stilla bjertats häftiga slag, sjönk tillbaka på gin plats, och djupt drog efter andan. Läsaren har näpt behöft erfara denna sista omständighet, för att gissa hvem fruntimret var. — Hvilken () Se Aftonbl. n:r 219—223, 225. 226, 228— — 244, 246—250, 252—255 och 257—260. 231, 20