hennes önskan, som icke kom i beröring med hans berrskande passion. Hans blickar foljde henne alltid med oändlig belåtenhet, och då han såg henne uppfylla en värdinnas pbkter mot en talrik mängd af utmärkta gäster, med den behagfullhet och den ädla ledighet ; sätt, som tillvunno henne allas bjertan, var tillfredsstäld stolthet den känsla, som var starkast hos bonom. Ingen varmare känsla lifvade hans beundran. Hans stora intresse i lifvet låg åt annat båll. Politiken upptog största delen af hans tid. Sammanträden, deputationer, uppgörande af planer med mera dylikt —sysselsatte honom så helt och hållet, att Jady Cleverton knapt såg honom på flera veckor, och då endast 1 stora säilskap. Verlden stod ständigt emellan honom och henne. Det varingen möjlighet tt med en sådan man denna stilla förtrolighet kunde uppstå, dessa ljufva me-ddelanden, dessa uppfriskande samtal vid brasan, hvilka höja sympati till öm tillgifvenhet och äro f.r denna deteamma som morgondaggen för blomman, Hans bekymmer voro icke hennes bekymmer. Förgäfves hade hon, i början af sitt äktenskap, förnyade gånger försökt, då hon märkt ett moln på hans panna, att få veta orsaken dertill, för att kunna försöka att skingra det. Alla bennes bemödeanden att vinna hans förtroende bade med mycken vänlighet och mildbet, men icke desto mindre med ihärdighet, bbfvit tillbakavisade. Hans motiv härtill var, side har, hans obenägenhet att störa den stilla fridfullheten af hennes lif. Detta skäl kunde, tyckte hon, ha varit giltigt, om frågan varit om en främling; men var hon icke bang bustru och råsom sådan berättigad till sin andel af hans fröjder och sorger? På detta sätt sammand:og sig den arma Lucys bjerte, och hon kände sig ensligare för hvarje dag. Detta ver icke några dagars, eller veckors, eller månaders verk —