Aftonbladet – 7 november 1856, sida 1

modighet i ton och åtbörder, som var Lucys bror egen — det vill säga med gnistrande ögon och stampningar med fötterna. Lucy var, som läsaren vet, icke af denna kautschuartade sammansättning, hvaraf. hjeltinnor äro gjorda, hvilka trotsa sina tyranner och skaka sina fjettrar — i böcker eller på scenen, Hon var en stackars svag, ömtålig varelse, med mer i sin natur af gräset som låter trampa sig, än eken, som djerft trotsar stormen. Dess utom var kaptenDavennes hotelse tvåud Qvinnor äro snart afväpnade nör de fn för andra; och miss Davenne gjorde således sitt val inom den utsatta tiden, och gifte sig fyra månader derefter — gifte sig utan kärlek, men utan motvilja — tvärtom med en viss grad af sympati, hvilken, 1ätt vårdad och utvecklad, kunde och bor:e ha mognat tili varaktig kärlek. Lord Cleverton var en man, hvars uppmärksamhet och hyllning icke kunde annat än smickra en ung flicka af Lucys varma sinne, äfven om han icke varit hvad han visade sig, en entusiastisk beundrare af Italien, Det var i sjelfva verket i Italien, som mr Tyrrel, en öfvermodig ung at achå i Florens, först gjort sin debut 1 lifvet, och, om ryktet talade sant, här och der begått mången öfverdådig ungdomsbragd. Midt under hvirfveln af tarklös Jättsinmighet, oförmodadt uppfordrad, genom sin fars död, att antaga dennes titel och plats i öfverhuset, hade den eleinte unge atiachen, lik en ny prins Hal, Åt ryggen åt sina ungdomsdårskaper, och skat verlden genom den ihä dighet och lighet, hvarmed han egnade sig åt allgöromål. Ämunu vacker och med undt utseende, ehuru fullt fem och tjugo ir äldre än hans brud, och citerad som ett BÖRster af elegans och god smak, förerade ord Cleverton med verldsmannens alla lysan