Aftonbladet – 7 november 1856, sida 1

annan, än vår älskliga hjeltinna, skulle förråde en sådan rörelse vid anblicken af Bordighera ! Det var verkligen Lucy, sorgligt förändrad men ännu skö De rika, kastaniebruna lockarneföllo ännu lika ymnigt som fordom öf.ver en panna, lika ren och jemn som för åtta år sedan. Men hvilka sorger eller bekymmer, o Albi.ns sköna dotter, ha framkallat detta nät af små horigontela linier emelan dina tinningar och ögon? Hvilken afundsjuk band har präglat dessa båda djupa linier, som bilda en vinkel med hvardera af disa mungipor? Lucy hade gjort hvad niobundrade nittionio unga fruntimmer af tusen skulle ha gjort i heunes fall. Hon hade gift sig. Då sir John, halft på skämt, halft på allvar, första gången frågade hvilken ibland den talrika hop af fri8 are, som trängde sig kr.ng den rika unga skönheten, funnit råd inför hennes ögon, hade Lucy, djupt rodnande, förklarat att hon aldrig tänkt på något dylikt, och att hennes enda önskan var att få fortfara att, som hittills, lefva tillsammans med sin älskade fader. Häruppå hade baroneten skrattande svarat, att det icke vore rim och reson i det hon sade; — unga flickor vore födda till att gifta sig. Aubrey, som händelsevis var närverande vid detta samtal, gjorde för ögonblicket icke någon anmärkning, men förskaffade sig tillfälle, en eller två dagar derefter, att fråga sin syster hvad hon väl kunde ha att invända mot lord C everton. Hon hede ingenting. bestämdt emot grefven eHer emot nögon af de andra, men hon vr icke hågad att gifta sig. Men han, Anubrey, ver mycket hågad för att hon skulle göra det, och om hon ej inom tvenne månader från denna dag gjort sitt val -nå väl, då var det tid för honom att söka utleta hvar hindret låg, och undanrödja det. Detta sades med den sakt