Aftonbladet – 6 november 1856, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — En dyr koloni. Den franska ockupationsarmån i Afrika kostar Frankrike, enligt officiel uppgift, icke mindre ån 43,750,000 rår sv. riksmynt för en styrka af-omkring 100,000 man. Regeringen och polisstyrelsen kosta 7,000,000 rår riksm., civilförvältningen och kolonisationsväsendet medtaga 5,250,000 rdr, alltså tillsammans 56,000,000 rår. Som inkomsterna endast uppgå till 14,000,000-får, så uppkommer en årlig balans af icke mindre än 42 millioner rår sv. riksmynt. Men om man icke tager dyrheten i betraktande, så måstedet medgifvas att eröfringsoch koloniseriogsverket i Afrika lyckats fransmännen förträffligt. Algier är en fransk stad, befolkad med fransmän och upplyst med gas. Dess gator äro lika säkra som Londons, och ett pass utfärdadt af stadens myndigheter är för resande ett tämmeligen säkert skydd bland de vilda stammar, som beta sina får och oxar uti Saharas oaser. Uti sHotel de la RBegence har man ett läckert bord, och finner man tvenne skiltvakter vid Gessuport så är man säker att få spisa i godt säliskap, emedan marskalk Randon, Algeriens guvernör, och chef för den tillämnade nya expeditionen mot kabylerna, i sådant fallder intsger sin måltid. — Fiektjufvar eeh pelis i Ergland. Londön blirsnart den enda stad i England, der en ficktjuf kan lefva komfortabelt, ty i landsorten ansätter honom polisen för hårdt. Bevis härpå lemnar följande anekdot, som tillika karakteriserar den engelske polisbetjenten, hvilken blott då får gripa entjuf när denne öfverråskas på bar gerning eller starka misstankar hvila på honom, För någon tid sedan bögåfvo sig, i och för äffärer, tvenne af polisen välkända ficktjufvar från Biroiingham till vestra defen af. England. Genom telegrafen underrättades.polisen i Bristol öm det besök den goda staden hade att vänta sig, till följd hvaraf besagde polis tog de båda risände genast vid deras ankomst i ögonsigte. Men då de utan dröjstnål färdades vidare, åt Exeter till, nöjde sig rättvisans tjenare med att uppmana de passagerare, som befunno sig i samma vaga med de Jångfingrade herrarne, till aktsamhet om sina fickor. För större säkerbets skull stego passagerarne ur, togo plats i en annan vagn och lemnade de båda kompanjonerna åt sig sjelfve. Samma varning af polisen upprepaies på hvarje station der nya resande tillkommo. Sålunda gafs för tjufvarne på hela vägen icke ringaste möjlighet att soappa ät sig en : mycket som ett Htet ur. Anlända till Exeter, emottogos de på bangården af en polisbetjent med den höfliga underrättelsen, att de på detta ställe icke hade att vänta sig någon skörd. Förbluffsåe häröfver, förklarade de sig då hellre vilja genast fårdas till Barostaple — Tjenar till intets, svarade polisbetjenten, jag följer med. I så fall begifva vi 0s3 till Plymouth., sade tjufvarne förargade. Tjezar icke heller till något, återtog polismannen; jsg telegraferar.s Nå så är väl ingenting att uträtta i landsorten då, svarade båda med resignation, vi inse det och fara hellre genast fillbaka till London. Polisbetjenten bugade sig, synbarligen smickrad, och följde dem artigt till vagnen.