Aftonbladet – 6 november 1856, sida 1

skulle uppnås derigenom att han öfverlemnade det till mairen, ) Denna förklaring ansågs icke tillfredsätällande, och högljudda klagomål hördes mot doktorn, såsom den der komprometterat borgerskapets värdighet. Härpå följde en lång och stormig öfverläggning om huru man borde förhålla sig. Tre medlemmar, kända som kyrkoherdens anhängare och tydligen uppeggade af honom, ifrade för att en formlig anklagelse skulle uppsättas mot Antonio, men denna motion förkastades af flertalet. En fjerde yrkade att Antonio skulle tvingas att förklara saken ogh göra afbön inför engelske gentlemannen, men detta vägrade Antonio utan. omsvep. Ett femte förslag, att penningarne skulle återsändas fill sir John, understöddes icke af en enda. Slutligen blef; på förslag af någon mera klok än de öfriga, det beslut enhälligt antaget, att frågan sku:le hvila i sex månader, — ett anständigt sätt att begrafva den för alltid. Från denna dag bildade sig ett parti — i spetsen för hvilket kyrkoherdens ofvan omnämda tre vänner stodo — mot Antonio. Småningom slöt sig majoriteten af presterskapet i staden och många gudliga qvinnor af deras skriftebarn till detta parti. Fientligheten gick så långt, att kyrkoherden, då han någon tid derefter fick ett anfall af kolik, efterskickade läkaren i Ventimiglia och öfverlemnade sig i hans händer. Men icke all denna uppenbart visade fientlighet, icke kyrkopartiets hemliga propaganda och den beskyllning för bedrägeri, som riktades mot Äntonio, hade makt att rubba hans popularitet bos det fattigare folket, hvilket, irots alla bemödanden som gjordes att intrassla frågan, stod fast vid sin orubbliga mening, att doktor Antonio till förmån för det afsagt sig en duktig summa pengar, hvilken han opåtaldt kunnat behålla i sin ficka,