Aftonbladet – 6 november 1856, sida 1

DOKTOR ANTONIO. EN BERÄTTELSE AF FÖRFATTAREN TILL LORENZO BENONI. Öfversättning frön engelskan. ) Än värre var det då hans läkarebefattning kallade honom re andra Ar af udden. Hvilken mängd af minnen vaknade ej vid aniblicken af ön gamla föråldrade, gråröda osterian, med dess tunga balkong och den med kiselstenar betäckta hafsstranden! Icke en fotsbredd -mark fanns, som ieke var helgad genom Hägon erinring om henne. Der, bort om den der sluttningen af vägen, hade han sett henne första gången, blek som döden, men så intagande i sin blekhet att han undrat buru en så oförliknelig varelse kunde finnas på jorden. Der hade hon smålett så förtjusande mot honom, då han tillsagt att båren på hvilken hon bars skulle vändas så att hon kunde se sin far; der borta, på första afsatsen af höjden: bakom bygningen, ihade hon en dag i skymningen upptäckt de första eldflugorna och ropat till af förtjusning. Icke en stig fanns som de ej tillsammans. vandrat, icke en blomma som de ej tillsammans undersökt, ioke ett enda af naturens underfulla ljud — från oceanens röst till gräshoppans knarrande -— som de ej tillsammans lyssnat till) icke en enda af hafvets, jordens eller himlens förgskiftningar, som de ej tillsammans beundrat! Hvar enda menniska talade äfven: om henne; Rosa, Speranza, Battista; grefven; ritmästaren, Prospero och hans mör hade intet antat samtalsämne. Till och med hans patienter brukade fråga honom om () Se Aftonbl. n:r 219—223, 225, 226, 228231, 233— 244, 246—250, 282—255, 257, 258 och 259.