Aftonbladet – 5 november 1856, sida 1

element, någonting! oförenligt. med. deras. varelke, rån bvile da draga: sig itillbaka. lika instinktmässigt-somsde. plantor, vid, hvilka miss: Davenne Jiknet: sig under sitt sista samtal. med :doktorAntonio, draga. sig :tillbaka från, vidrörandet af en hand. Af dessa orsaker allena :skille Aubreys närvaro. varit särdeles-plågsam för Lucy. Huru ojemförligt mer således då inbillningen dunkelt. antydde fröjliga utbrott af.denna häftighet, för hvilken-hon iså:hög grad bäfvade; mot en person, som i hög grad egde hennes tackseaniaia tillgifvenbet och bögaktning! Fjerde dagen efter. sin sons ankomst gaf sir John en afskedsmiddag och -tillkänragaf för. det lilla, men utvaida sällskapet, grefven, msiren, doktor Antonio åc., att bans. afresa vore utsatt till dagen efter morgondagen. Aubrey måtte fixera sin syster så mycket han behagade, Lucy skiftade ej färg. Hennes lidande var så stort att hon verkligen nästan erfor en känsla af lindring vid detta tillkännagifvande. Om;hon endast får säga: Tack, doktor Antonio, Gud välsigne er och ert fädernesland,, — pm hon endast får säga detta till honom så som rennes hjerta ivgifver henne, utan tvång, utan rågot spejande öga hvilande på henne, skall 200. resa: med sinnesfrid. Denna tanke är tändigt lifligt för hennes sinne, ja hon har agen tanke utom denne, hvilken trycker ben1es tinningar likt en törnkr ;na, denna tanke ti få tacka och välsigna honom. Detskulie 3 8å känslolöst ut att icke göra det. Denne nen har varit sjelfva tålamodet, .mildheten, vänligheten mot henne. Hvad kunde en vän, ;n bror, ea far göra mer än han gjort för enne? Gud välsigne er och ert fädernesand). Hon upprepar sakta dessa ord försig jelf, hon skulle gerna skrifva dem till hoom, om de ej såge så fula ut på papperet.