Aftonbladet – 5 november 1856, sida 1

han för intet i verlden-skulle velat. undvara enminut af sin. nye. väns aällskåp.! Denne ubge Davennevar ien:bullersam, tämmeligen obildad,-liflig, godlynt, sällskaplig ung-man, lätt tillfredsstäldsmed allt och med alla, skämtande öfver olägenheterna af sitt långt ifrån komfortåbla rum på neåre botten, aldrig med ord eller min antydande minsta önskan å hans sida stt lemna sitt nuvarande qvarter. Hans) samtsl med: sir .John rörde sig visserligen nästan uteslutande kring Londou (det London mena vi, hvars existens erkännes af den för näma och fashionabla verlden), Londons nöjen, Daveonska familjens förnäma slägtingar och bekantskaper, denvallmänna ledsnaden öfver. baronetens förlängda. bortovaro, och så vidare; Men nio gånger af tio var det sir John sjelf som upptog ämnet; och var det inte dessutom: naturligt och rätt af en öm son att utbreda sig om: sådana saker, som. vore mest smakliga och angenäma för hans far? Emellertid bortdog hastigt den friska rodnaden från Lucys. kind, och hennes: hufvud sänkte sig likt en liljas, som blifvit beröfvad solsken.. Det var icke nog attden arma Lucy skulle med ens afvänjas från de glädjeämnen och fördelar hon bämtat af det vänskapliga umgänge, hvilket vanan gjort till en ljufnödvändighet. Men hon skulle bära. en mask och utföra en rol, alltför skarpt stridande mot hennes känsla. Hvarföre hon. var nödsakad att göra så visste hon knapt, men en hemlighetsfull varning inifrån sade henne att endast till sådant pris kunde någonting förfärligt blifva afvändt.. ; Hennes.hjerta var uppfyldt af dystra sningar. . Aubreys yttre tecken af vänskapighet: mot Antonio, långt ifrån att lugna henne, förökade hennes oro. Det var tydligt, äfven: för hennes oerfarna öga, att all denna ytterliga välvilja var antagen, ett blott ;Ken, och då så var, hvilken kunde Aubreys