Aftonbladet – 4 november 1856, sida 4

a Kyrkob. P. G. Ahnfelt. Utdrag ur förf:s förord: — — Må läsaren kunna deltaga i förfs glädje öfver den fria utsigten åt det afiägsna emlandets i rosig skimmer glänsande kullar, och må det ke förtänkas den senare, att han låtit sina blickar falla äfven på de svagt belysta, men mycket inbjudande dalarna, för att förskaffa sig en i möjligaste måtto omfattande bild af det dyra efterlängtade landet., — — I Bibelvännen, säger Hr Doktor Fjellstedt bland annat bärom Bibel och Astronomi af den berömde och lärde författaren J. H. Kurtz är ett särdeles vigtigt verk, som på tyska redan utgått i tre upplagor. — Naturvetenskaperna. Åstronomien, eller stjernkunnigheten, Geologien samt andra delar af naturkunnigheten bafra i nyare tiden af minga vetenskapsidkare blifvit så uppfattade och framställde, som skulle emellan den heliga skrift och dessa vetenskaper vara motsägelser, hvilka aldrig kunde lösas, och maniförmente sig deraf kunna anse sig berättigad att förneka den heliga skrifts Gudomliga ursprung. Men i denna bok är det tydiigt och grundligt visadt, att den heliga skrift icke står i strid med någon enda af alla de upptäckter eller någon af de naturlagar, som vi af dessa vetenskaper lära känna. Det visas i nämde verk, som handlar om Herrans vägar ifrån skapelsen till den eviga sabbathen, att Biblens och skapelsens Gud icke kan motsäga sig sjelf; ehuru den eviga sanningens enhet är uppenbarad på olika sätt. — Ett ovanligt rikhaltigt, vetenskapligt innehåll af de djupaste sanningar är här framstäldt så klart och åskådligt, att hvar och en läsare, som eger vanlig skolbildning, kan fatta det, och fören forskande menniska skall denna bok blifva högeligen välkommen. Vi önska, att den lärorika boken måtte blifva emottagen med så allmän begärlighet som den förtjenar. (En utförlig anmälan om detta arbete finnes införd i Bibang till Wäktaren, 1856, JG 8.)