Aftonbladet – 4 november 1856, sida 3

Davenne, till sir Johns stora bestört.ing, en oerhörd cigarr. Ypperliga cigarrer,, sade kaptenen, blåsande omkring hvirfiar af rök; jag hoppas du icke tycker illa om lukten, Lucy; jag vet att min far ieke gör det.n . Lucy försäkrade att hon icke hade något emot den, att hon tyckte rätt mycket om den. Sanningen att säga, kunde hon ej fördraga den. Hvad kunde väl aftvinga henne en försäkran så föga öfverensstimmande med sanI ningen? Lucy kände nästan instinktmesgipt lett slags nödvändighet att söka ställa sig in bos sin bror. Arma, svaga, bäfvande Lucy ! Huru många af dina medsystrar, lika okonitlade och öppenbjertiga som du, har jag ej sett synda på samma sätt och ännu mer, för att ställa sig in hos sådana råa bestar som denne din bror! Men för dessa synder hoppas vi att icke dessa svaga, känsliga varelser, utan dE öfvermodige, skröflande despoterne Hvilkas bårdhet orsakade synderna, en gång skola ställas till ansvar. Sir John hvarken öppet medgaf eller motsade Aubreys utlåtande beträffande honom: måhända visste han ej rätt huru ett uttryckligt förnekande från hans sida skulle blifva mottaget, eller måhända ville han på denna återseendets dag vara eftergifvande. Han proPonerade endast försigtigtvis en levge en masse till trädgården, der man kunde intaga kaffe, Den vanliga timman för Antonios eftermiddagsbesök var nu förliden, och ingen Antonio hade synts till. Jag hoppas doktorn inte ämnar draga sig ifrån oss,, sade sir John sedan han en eller två gånger rådfrågat sitt ur. Min sons sällskap är inte nägot giltigt skäl -hvarföre jag ej äfven skulle få min väns. Jag önskar mycket att du skall göra hans bekantskap, Aubrey — denne doktor är så belefvad som trots någon — en riktig gentleman; vi