Aftonbladet – 4 november 1856, sida 3

iommer inte att räcka länge. Fanny skall snart bli enka, det kan jag berätta henne. Hvad menar du? frågade sir John, öfverraskad. Aubrey stannade tvärt, höjde långsamt sin högra arm, sträckte ut den liksom för att taga sigte, och gjorde en stoackning ned tungan liknande ett pistolskott. Tom Carnifex är en af de bästa skyttar i England, min bäste sir,, sade han vårdslöst, för att förtydliga hvad han menade. Denna lilla scen utfördes så naturligt, det fvar i Aubreys blick någonting så vildt, att sir John icke kunde hindra sig från att rysa. Ehuru önskvärdt det förr kunde ha synts hosom att förbrytaren skulle blifva straffad androm till varnagel, ingick det ingalunda i sir Johns beräkfiing att vara närvarande vid exekutionen. Under sådana samtal och förhoppningar hade sir John Davenne och hans arftagare närmat sig doktor Antonios anspråkslösa bostad, just i det ögonblick då denne i ett mindre angenämt lynne steg ut genom dörren. Antonio var föga beredd på den hjertlighet, hvarmed han helsades af den för få timmar sedan så ovänlige främlingen, hvilken ruskade hans hand, i det han skrattande gjorde ett slags afbön för det han varit så oceremoniös på förmiddagen. Ehuru tämmeligen äfverraskad, besvarade italienaren Aubreys närmande med så mycken vänlighet, gom han i hast kunde frammana; och de trenne, Antonio.midt emellan far och gon, promenerade tillbaka till osterian, der de funno grefven, emellan hvilken och den unge Davenne formlig presentation egde rum. Aftonen förgick, om ieke så stilla som vanligt, likväl ganska angenämt. (Forts. följer).