Aftonbladet – 4 november 1856, sida 3

Denna bygnad är så förbannadt kuriög — den ser så löjlig ut. Jag skulle ge rätt mycket om Jag kunde hel och hällen föra der till London och förevisa den för en shilling person. Jag slår vad att ingen skulle sätta tro till att sir John Davenne och miss Davenne i veckotal helt belåtna bott iden. Jeg tror isanning att Hutchins och John ha glöm: hur ett hyggligt rum ser ut. Sir John kände sin sons ord som en förebråelse mot sig. Han såg modfäld ut. Å propos de bottes (Aubrey hade i Madras varit kär i en fransk aktris, talade franska med ledighet samt ville gerna visa att han gjorde det), gamle hertigen af D— frågade efter er. Mycket vänligt af honomp, sade baroneten, i det hans anlete uppklarnade. Hur mår den gamle gentlemannen ? Han är så kry som någonsin, sade Aubrey; ban undrade hvart ni tagit vägen. Hela verlden gör detsamma; allramest lady Delocaine, hos hvilken jag träffade den — ska ambassadrisen och hennes svärdotter, lady Charlotte Tuccy, håda fulla af misstankar angående er bortovaro och beredvilliga att sluta sig till hvilken sammansvärjning som helst för att med våld enlevera er från ert mystiska gömställe. . Gud förbjude att de skulle sätta sin hotelse i verkställighet ! sade baroneten skrat tande. Men å propos enleveringar, har du hört talas om den der hyggliga affären om Fanny Carnifex enlever —. Förbannelse öfver den fege italienske tiggaren! utropade Aubrey med häftighet. Jag bar hört alltsammans rörande den saken., Ha de blifvit gifta — slutligen? frågade sir John, bekämpande gig. . Ja; men denna äktenskapliga förening