Aftonbladet – 4 november 1856, sida 2

sade derefter, vvill ni läsa något för mig? Hvad som helst. g g Låt oss försöka med Il Brindisi di Don Girella Den är så komisk; ni skall nödgas skratta (åt den; och flyttande en stol nära intill glasdörrarna, för att draga nytta af den dager som trängde sig in genom dem, börJade han läsa. Vi ha våra orsaker att med så mycken noggrannhet som möjligt skildra detaljerna af denna husliga scen. Något tillhöger om glasdörren., fem eller sex steg ifrän den, stod i sned riktning den soffa, på hvilken Lucy hvilade, med ansigtet vändt mot dagsljuset, Hon var klädd i en hvit muslinsklädning och blått skärp. Den stora runda halmhatten, som hon vanligen begagnade, var med dess blå hakband hängd öfver ett hörn ef ryggstödet på soffan, just ofvanom hennes hufvud. Miss Hutchins satt, med armarne korslagda framför sig, vid ett stort bord i midten af rummet, ifrigt sysselsatt att svälja en serie af envisa gäspningar, hvilka icke ville låta undertrycka sig. Midtemot Lucy, det vill säga till venster om glasdörren, men så nära den att den gröna gardinen vidrörde hans bok, satt Antonio. Läsningen hade fortgått en stund, och mer än en gång hade den oefterliknelige skaldens vis comica framtvingat ett svagt leende på Lucys bleka anlete.e Men småningom blef hennes uppfattning af hvad som lästes allt dunklare och dunklare, och den föreläsandes fulla melodiska röst, hvilken verkade på henne som det stilla sorlandet af en bäck, invaggade småningom den älskliga flickan i detta tillstånd, hvilket icke ännu är sömn, men ett njutningsfullt tillstånd midt emellan sömn och vakenhet. Plötsligen höres tunga steg komma uppför trappan — Lucy spritter till — hvem kan det vara ? stammar hon