Aftonbladet – 4 november 1856, sida 1

STOCKHOLM, den 4 Nov. Våra läsare finna längre fram i bladet under rubriken riksdagen en redogörelse för hufvudsummorna uti den kungliga propositionen rörande statsverkets tillstånd och behof, hvilken i dag blifvit till statsutskottet öfyerlemnad. Då det är omöjligt att ingå i någon granskning af denna vigtiga handling, innan den blifver fullständigt känd tillika med de af vederbörande departementschefer till statisrådets protokoll gjorda framställhingar, som innefaita motiverna till den nu föreslagna statsregleringen, inskränka vi oss här atti allmänhet fästa uppmärksamheten på den bögst betydliga tillökning både i inkomster och utgifter, som den nu föreslagna statsregleringen utvisar jemförd med den vid föregående riksdag antagna. Bland de nya anslåg, som begäras, förekommer under första hufvudtiteln ett årligt apanage till h. k. h. hemtigen af Östergötland i anledning af hans förestående förmälning till ett belopp af icke mindre än 150,000 rår riksmynt årligen, deruti inberäknade 18.000 rdr årligen uti så kallade handpenningar åt hans blifvande gemål. Vi förmoda, att denna anslagsfordran skall föranleda rikets ständer att taga i allvarligt öfvervägande, icke ullenast huruvida elt så stort anslag kan erfordras. för en prins, som icke står tronen närmast, utan äfven huruvida icke den fördelning som af gammalt eger rum af anslagen under första hufvudtiteln öfverhufvud borde helt och hållet upphöra. I anledning häraf anse vi oss böra uttala den: åsigt, att det synes oss vara föga principenligt. eller välbetänkt, att åt andra af de kongl. prinsarne, än tronföljaren, förläna särskilta apanager. H. M. konungen, såsom familjefader, lärer väl icke vilja frånsäga sig hvarken den naturliga plikten eller rättigheten att sjelf sörja för sina barns underhåll, antingen af den hofhållningssumma, som staten anslår, eller af enskilt förmögenhet; hvaremot vi föreställa oss, att, om det än icke är, det åtminstone kan blifva förenadt med rätt många obehag, derest-.de kongl. prinsarne, i samma mån de växa upp och ingå äktenskap, skola så till sägandes undandraga sig allf enskilt beroende af sina höga föräldrar och erhålla frihet att hvar som helst, inciler utrikes, förtära betydliga anslag, som åt dem utan redovisningsskyldighet blifva öfverlemnade ur statens allmänna kassa. Vi hafva båd. inom Sverges egen och i andra länders historia tillräckligt många sorgliga exempel på de icke blott husliga utan verkliga statsolyckorna af att ega ett allt för stort antal hof med anspråk på särskilta apanager i hertigdömen, statsdomäner eller penningar, att man ju icke borde deraf hafva lärt sig inse önskvärdheten, att denna anordning må för framtiden varda öfvergifven. Om således rikets ständer finna rätt och billigt, att första hufvudtiteln ökas i anseende till de utan tvifvel stegrade utgifter, som blifva oundvikliga för den kungliga familjen, sedan h. k. h. prins Oscar träder i äktenskap, så hysa vi den åsigten, att denna tillökning bör ske icke i form af särskilt apanage åt prinsen, som icke heller synes oss personligen derpå hafva något stat rättsenligt anspråk, utan såsom en tillökning af den summa, som dädanefter må anses erforderlig för H. M. konungens hofbållDing, uti hvilken då jemväl böra innefattas alla de utgifter, som nu utgå under särskilta bushbållstitlar. En annan fråga rörande första hufvudtiteln, som i sammanhang härmed torde förtjena att tagas i betraktande, är nemligen den om olämpligheten af den form, som efter gammal vana begagnas för statsanslagen under nämde hufvudtitel. Dessa hafva nemligen för närvarande särskilta rubriker ej mindre för konungens, kronprinsens och enkedrottningens hofhållningar, än äfven för handpenningar till kronprinsessan, apanage till arffurstarne, möblers underhållande å kungliga slotten, hofstallets utfodring, polis-, lysoch renhållning vid kongl. slottet och arfprinsens palats, ved och kol för de kongl. hofven, brandväsendet och yttre lyshållningen å kongl. slottet, samt slutligen, under likaledes särskilta titlar, för repsrationer och underhåll af Stockholms, Rosersbergs, Drottningholms och Svartsjö, Haga, Gripsholms, Ulriksdals och Strömsholms slott, således icke mindre än sjutton — särskilta rubriker, alla, med undantag för de egentliga hofhållningssummorna, underkastade rikets ständers revisorers granskning i afseende på användandet, hvar för sig, af deanslagna summorna. Denna fördelning af civillistan tyckes vara både olämplig och mindre granlaga. Det må vara tillbörligt att skilja hofhållningssummorna för konungen, tronföljaren och enkedrottninge , äfvensom att anslå en viss summa i det hela för underhållet af de kongl. slotten, men att i öfrigt anvisa vissa bestämda summor, som få användas till handpenningar, vissa till foder åt kreaturen, till lysoch renhållning, ved och kol o. s: v. tyckes verkligen vara att fördjupa sig i kontroller öfver den husliga ekonomien på ett sätt, com borde anses lika litet öfverensstämmande med H:s Maj:t konungens som med rikets ständers värdighet. Det för den nordamerikanska unionen så betydelsefulla presidentvalet försiggår i dag. Alltid en tilldragelse af stor vigt, har det dock denna gång genom den stora lifsfråga, hvars lösning är fästad vid utgången af detsamma, erhållit en utomordentlig betydenhet, som tilldraoit det hela den pivilicoera da war