Aftonbladet – 3 november 1856, sida 3

Oaktadt den strängaste vaksamhet lyckades let miss Fanny att träffa sin obetänksamme unge älskare, hvilken följt henne till Rom och en vacker dag enleverade benne. Detta veklagansvärda denouement har väckt ett ledsamt ippseende inom den engelska kolonien i Rom och Florens. Dån ädle lorden har icke tagit något mätt och steg beträffande flyktingarne; han har beslutat att lemna sin dotter åt hennes öde. Lagom åt henne! utropade sir John, i det han gnuggade tidningen med händer som darrade af rörelse. Om jag vore hennes far, skulle hon aldrig få se en shilling ifrån mig. Må de svälta! Jag känner honom väl. Vid Gud! Jag skulle aldrig tala till honom mer om han befattade sig med den... Det sista ordet uttalades mumlande, i det baroneten reste sig och med häftighet började vandra fram och tillbaka i rummet. ; Hvartill kan en dylik förbittring tjena nu ? sade Antonio lugnt. Till en varning för alla dumma flickungar, sir, hvilka kunna vara hågade att vanära sin familjo, svarade sir John med häftighet. i . Doktorn dristade anmärka med blidkande ton: Lyckligtvis tycks den unge mannen vara af hederlig familj. . Åt fanders med sådan hederlighet! skrek sir John. En karl som ir så godt som tiggare, som lefver på sina penslar och sin talang.n Michael Angelo och Raphael lefde på sina penslar och sin talang, invände Antonio, som började känna sig bli varm. Gerna för .mig, svarade engelsmannen. Jag skulle det oaktsdt icke ha gifvit min dotter till någondera af dem Ett skarpt svar darrade på Antonios läppar, men han sväljde det.