Aftonbladet – 3 november 1856, sida 3

;ch började vandra fram och tillbaka längs afskusten. Hans steg, ehuru långsammare n vanligt, tillkännagåfvo icke någon starkare innesrörelse, och ej heller hans antivte, å! wvilket det bleka månljuset, som föll derpå. neddelade ett uttryck ef högtidligt allvar. lar vandrade på detta sätt tämmeligen länge, ;ch lade sig derefter ned på marken med an igtet riktadt mot himlen. Grynirgen af dex nbrytande dagen fann honom i samma ställning. Han steg derefter upp och sads, som om han hopsummerat resultate af sitt långa begrundande: Hvad betyder det väl efter slit egentligen, om en menniska är lycklig eller olycklig, om hoa endast klart inser sin plikt och handlar i enlighet med den. Och nu Viva Ultalia! min företa och min sista kärlek ! Deref:er vände han sina steg hemåt. i Från denna dag var det slut med alla anfall af dysterhet eller fåordighet, och han ble? åter sig l:k sådan han v.r då vi först gjorde hans bekantskap. Hade denna natt ef allvarligt eftersinnande bekämpat striden i hans iore, eller endast skänkt den stridande tillröck!ig styrka att beherrska och undertrycka de yttre bsvisen derai? Var Antonio i ensligheten af sin egen boning lika mycket herre öfver sig, lika lugn, till och med glädtig, som han var i osterian i Lucys närvaro? Vi lemna detta som en hemlighet emellan den rättsinnade menniskan och hennes skapare. (Forts, följer). — Teaterförfattare, skådespelare och teaterpublik i Kina. Det fivnes i det himmelska riketo ingenstädes någon stående teater, men likväl stor passion för teatern. Så t. ex. skall residensstaden Peking ensam, då hofvet är närrarande, räkna ända till 700 teatertrupper, hvardera bestående af åtta till tio medlenunar. Skådespelarne haf