Aftonbladet – 3 november 1856, sida 3

Den genompiskade skurken! fortsatte baroneten, med förnyadt raseri. Och att tänka att det icke fans en enda engelsman som : hade nog mod att ge karlen ett skott genom bjernan! Man kan med skäl blygas öfver sina lanismän ! Nå nå, sir Johnb, sade Antonio godmodigt; ni får icke vara så sträng. Kärlek vid vå oeh tjugoår är en förskräckligt berusande dryck. . Kärlek! svarade baroneten, föraktfullt skrattande. Prat! Det var flickans pund, shillingar och pence, som den kallblodige skurken åstundade, De gifta sig endast för pengar, dessa — fördömda italienska äfventyrare.n Italienaren blef högröd och bet sig i läppen. Kanhända märkte engelsmannen detta, eller kanhända var det endast ljudet af hans egen röst, som lugnade honom. Han stannade ett ögonblick midt för Antonio, hvilken, med armarne korslagda öfver bröstet, stödde sig mot pianot; derefter framriäckte sir John, drifven af en plötslig impuls, sin band, och sade med en ädel öppenhjertighet: Mycken orätt af mig att såra edra känslor. Förlåt mig. Det var icke min afsigt. Den der gemena historien kom mig att förgå mig. Jag erkänner att jag har en oöfvervinnelig motvilja mot giftermål med utländningar. I Låtom oss ej mera tala i detta ämne. Är ni hågad för ett parti? Antonio var hågad för ett parti, och de satte sig ned vid schackbordet; men sir John var så distrait, att hans opponent hade största svårighet att få honom att vinna. Det var I nära midnatt då doktorn gick ut genom den j lilla trädgårdsporten; i stället att vända åt i höger, för att komma till landsvägen som i förde till Bordi hera, vek han af till venster, I följande den lilla väg, som ledde till hafvet,