Aftonbladet – 3 november 1856, sida 2

men Antonio förbjöd detta, och kunde icke öfvertalas, ty han befarade att badet kunde sätta blodet i hastigare omlopp och menligt inverka -på hennes sömn. Vi skola inrätta ett badrum åt er, sade den omtänksamme doktorn, der ni kan vara lika trygg som i ert rum. Och detta var, som snart visade sig, intet skryt, ty några timmar derefter böjde gig vid bafsvixen Spedalettis kust ett badrum, lika prydlig och beqväm som någon af dem, hvilka man ser vid det fashionabla Brigbton eller Ostende. Hvilka mekaniska anlag denne man måtte ha haft, han hittar alltid på något, tycker jag mig någon läsare utropa 1 det han läser detta. Ursäkta mig min värde läsare eller läsarinna — Antonio bade icke mera anlag för mekaniska uppfinningar än ni eller jag, men han hade något, hvilket Jag önskar att ni och jag hade, en innerlig önskan att tjena och glädja sina medmenniskor; och det fins ingenting, har jag hört sägas, som gör en menniska så uppfinningar rik. Vinnlögg er härom i rätt anda, goda läsare, och ni skall sjelf vara den förste som öfverraskas af resultatet. Antonios bassin var ingenting mer eller mindre än skrofvet af en gammal kärra med soltak och gardiner, fästade genom rep, hvilka efter behag kunde förlängas eller förkortas, vid duktiga pålar, sem voro nedslagnai hafsbottnen. Man kom tiil bassinen medelst er kort landgång. Denna inrättning hade, som ni finner, icke kostat uppfinnaren mycken tankeansträngning. Fyra röda vimplar fladdrade behagfullt från de fyra pålarne, vid hvilka soltältet var fästadt, och gåfvo det hela ett prydligt utseende. Men i denna och dylika försköningar hade Antonio alls ingen del; de voro helt och hållet Battistas ide och verk — Suum cuique. Hvarje morgon vid daggryningen gick