Aftonbladet – 3 november 1856, sida 2

7 Hvad gör det, endast vi äro lyckliga, om det ser så ut eller ej för andra. menniskor? sade Speranza förklarande till miss Davenne. Om vi skulle vilja göra uppseende, eller jag satte på mig de vackra saker ni skänkt mig, så skulle det bli ett pratande och väsende om bruden och hennes grannlåt och brölloppet tio mil omkring. Och hvad blefve väl föijden? Jo, att man erinrade sig oas på ett båll der det är bäst för oss att icke vara ihågkomna. Ju mindre Battistas namn nämnes desto bättre för 0oss. Non destar can che dorme — väck inte hunden som sofver — ett italienskt ordspråk, ganska betydelsefullt och användbart i ett land, der hvarje persons lycka och frihet äro beroende af godtyckliga maktegande; der, till exempel, en fattig qvinna kan blifva beröfvad sin mödosamt förvärfvade sparpenning, och höra den af kommendanten tilldömas bennes åklagare; och der en jurist, som tillrådt lagenliga mitt och steg för erbållande af rättvisa, kan blifva skickad till en fästning och blifva qvarhållen der i månader för att lära sig att hålla tungan en annan gång. Intet under om menniskorna med så skriande exempel för sina ögon blifva försigtiga i sjelfförsvar. Om ni visste att ni ginge på minerad grund, skulle niicke gå med varsamma steg? Dylika fall, som fe nyes citerade, bade egt rum och voro allmänt bekanta. Vi ha utvalt ett utaf hundrade såsom exempel på ett system, hvilket ständigt blandae sig i allting och i allas angelägenheter. Regande beskrifva ett träd på ön Java, hvars pestaktiga utdunstning förtorkar hvarje gräsgrå i dess närhet. Samma inflytelse utöfvar despotismen, detta giftiga upasträd. ooSå snart den varma väderleken på allvar inträdt, det vill säga i medlet af Juli, beslöts det att miss Davenne skulle börja sin badtermin. Hon önskade att få bada om aftnarne,