Aftonbladet – 3 november 1856, sida 2

tillbaka till det mörkaste hörnet af trädgården; och hon hade icke hjerta att onödigtvis bedröfva någon varelse. Den ytterliga förskräckelse Battista i början känt för Lucy hade gifvit rum för en lika ytterlig vördnadsfull beundrsn. Så snart hon gick ut att promenera, betraktade han henne från ett vördnadsfullt afstånd, eller följde han henne i spåren, om han trodde sig obemärkt; och mången gång hade den skyndsamhet och behändighet, hvarmed han gömde sig, då de promenerande oförmodadt vände om, och sedan åter smög sig efter dem, varit en källa till förlustelse och förvåning för Lucy och doktor Antonio. Battistas natur hade mycken likhet med bundens; och detta säga vi icke för att nedsätta honom, utan tvärtom, ty hunden är utmärkt för trohet, tillgifvenhet och klokhet egenskaper, hvilka äro sällsynta hog de flesta andra skapade varelser. hasskig ISkliga Lucy profiterade mycket af en, och annu mer, kan man med skäl antaga, af det lefnadssätt, som vi beskrifvit, hvilket var omvexlande utan att vara ansträngande. Sir John var förtjust af hennes blomstrande kinder och tilltagande fyllighet, och brukade skämtande säga till doktorn, att hon säkert en vacker dag komme att i omfång täfla med signora Pistacchini. Om landtlifvet är välgörande för kroppen, så är det. icke mindre så för själen. Få ha sökt att blifva förtrogna med naturen och intresserat sig af hennes underfulla verkningar utan att erfara en välgörande inflytelse deraf. Åtminstone var detta händelsen med Lucy. Kanhända — vi hoppas att icke? blifva anklagade för inbilskhet i afseende på vår hjelte, då viantyda, att nåbända det dagliga umgänget med en man, igande någon erfarenhet, godt omdöme och sann godhet och ädelhet, såsom Antonio, i någon mån bidragit till detta resultat. Vare