Aftonbladet – 31 oktober 1856, sida 2

hjerta att se er; jag hoppas vi icke stört er sömn. oo Ack nej, visst icken, sade Lucy, njag har sofvit så godt.. Desto bättres, svarade den vänliga gamla frun; ungt folk behöfver mycken hvila. Ni måste låta mig veta när ni är i ordning att mottsga mig; jag längtar att få kyssa ert vackra ansigte.n Då kort derefter den italienska damen, bärande en stor blomsterbukett, kom för att besöka sin unga gäst, var det så mycken ljufhet i hennes röst och leende, någonting så rörande i den lätta sorgbundenhet, som, likt en slöja, omsväfvade hela hennes väsende, någonting så äkta moderligt i det sätt hvarpå. bon, i det hon tog Lucys hand i sin, strök undan lockarne från den klara pannan, kysste henne och kallade henne sitt barn, att Lucy, ur stånd att besvara de vänliga frågorna om sin helsa, endast djupt rörd lutade sitt älskliga hufvud mot sin nyfunna väninnas bröst. Stackars Lucy, hon kunde icke afhålla sig från att hela tiden tänka på sim egen älskade moder. Under det att de tvenne fruntimmerna såluzda gjorde bekantskap med hvarandra, hade sir John varit på en rekognozgceringstur ke af allt hvad han såg mottagit intryck, mycket fördelaktiga för stället och dess egarlhna. . älften så storartadt Ehuru det hela icke såg hbälfte M n vid fackelbelygut som föregående aftoneR Mörka hvi ;skväl den mörka, hvälfda ningen, hade likvä till h largå som förde fram till huset, och pelargängen, a bygnaden sjelf ett allvaråldri . et oc sgendomligt utseende, hvilket behagade och: intresserude engelsmannen, De till ålnin ålut lånade frescomå Barne på deå len väggarne, de stympade bilderna på marotspringbrunnen, som stod midt emot hufvudingången, familjevapnet, uthugget i svart