felaktiga, företager sig författaren utredandet af en i hans tanke riktigare grund för denna lagstiftning. De fördelar, som verkställigheten af hittills utkomna skifteslagar skänkt åt svenska jordbruket,, säger han, synas i brist af säkerhet för framtiden svårligen kunna vara andra än de, hvilka zå till sägandes för dagen skördas af dem, som genom skiften blifvit lyck lottade. I anledning af påståendet, att Skåre skulle vara ett talande bevis på enskiftens fördelar anmärkes, att ett sådant välstånd som det skånska ej kan hvar som helst frambringas genom enskiften, Om gagn af andra slags skiften än enskiften (hvilka i nu gällande stadga heta laga skiften) kan föga vara fråga, sedan dessa existera med tvängsritt för hvarje delegare i samfällighet att dem erhålla., I afseende på utbrytningar genom enskifte föresiås, att delegare i by, som ej innebar hundrade tunnland odlad eller till odling duglig jord, hvarken vore skyldig eller på byns bekostnad berättigad att låta sin lott i byn genom skifte utbrytas, samt att all den odlade eller odlingsbara jord, som befunne sig på längre afstånd än attden inneslötes af en qvadrat, hvars rot vore en fjerdedels mil, med högst en åttondedels mils afstånd från bostaden till hvarje sida, skulle från byn skiljas, samt deraf inrättas enstaka besittningar eller nya byalag. Författarens åsigt är, att näst enstaka possessioner af en viss vidd, mindre byalag äro förmånligast och ega afgjordt företräde framför enstaka lotter af en viss mindre vidd; och härigenoz skulle enligt bans tanka ett helt nytt fält öppna sig för lagstiftarens omtanka vid fråga om en egodelningslag. Det skulle alltför mycket öfverskrida föremålet för denna anmälan, att här ingå i vederläggning af ofvanstående satser, som likväl måste förklara vara i vår tanka grundfalska och ursprungna från förf:s kända oppoaition mot alla de lagstiftningsreformer, hvilka en af den gamla Jagkomitåns snillfikaste mä föreslagit. Det är också i detta hänseende ganska följdriktigt, att nu i Berättelsen aftrycka den uppsats 1 ämnet, som justitieom budsmannen gjort för mer än 20 år sedan. För hvilket fall som helst lärer det numera vara nog sent att föra lagstiftningen i deita hänseende tillbaka och att, genom hvilka konstiga spetsfundigheter som helst, bevisa bort de välgörande verkningar för landets ekonomiska förkofran, som, enligt erfarenhetens osvikliga vittnesbörd, det af författaren å afvogt bedömda enskiftesverke: eller det ännu mer fruktads parcelleringssystemet tillvägabragt både i Sverge och andra länder, der civilisationen sått och går framåt. Deremot hafsa vi med tillfredsställeise funnit, att justitieombudsmannen anser skiftesverket utgöra ett ärone för allmän lagstiftning, och icke, såsom hittills skett, på visst sätt tillhöra den ekonomiska. Hvad han härom yttrar, är så betydelsefullt och träffande, att vi ej kunnat neka oss nöjet att här iaföra detsamma. Motivet har följande lydelse: En bland de orsaker, som utestänga en framförallt önskad trygghet i jordeganderätten, hvars förenande med skiftesverset är af så stor vigt, ligger uti sjelfva lagstiftningssättet i ämnet. Det kan väl svårligen sättas i fråga, att ju ena rent ekonomisk behandli:g deraf, och skiftesstadgara utfärdande utan ständers medverkan öfverskrider den i grundlagen utstakade gräns för kogungamakten, och att föga någon ändring i nämde stadgar kan vidtagas, utan att jordeganderätten och följaktligen jordabalken i allmänna lagen derigenom lida. någon inverkan. Huru ogrundad den häraf uppkommande farbågan för förändringar än må vara, så vore det dock alltid bättre om den ej funaes och ej kunde finnas. Ej mindre för att. kuona betrygga lagens varaktighet, än att få dess innehåll väl öfvervågdt, äro folkets ombud berättigade till delaktighet i lagstiftningen. Man litar mera på beståndet af en lag, som ej utsa deras bifall kan ändras. Det skulle derföre icke litet hafva bidragit till det ändamål, hvarom nu är fråga, om skiftesstadgan tillkommit i den väg, som grun:!2garne för stiftande af allmän civil lag föreskritva. Och det kommer att ej litet bidraga till detta ändamål i framtiden, om regeringen ådagalägger sin föresats att ej mer låta i annan väg någon förändring af skifteslagarne vidtagas. Vi återkomma i morgoa till några andra delar af den på ständernas bord hvilande berättelsen.