hvars talrika familj endast tvenne söner qvarlefde, och båda dessa söner voro af politiska skäl landsförvista. Signoran hade utbytt Genuea, der familjen fordom bott, mot trakten af Taggia, der återstoden af hennes jordegendom var belägen, och der hon lefde i stor indragenhet. En kort historia,, tillade Antonio, hvaraf lätteligen skulle kunna göras en lång och gripande, om endast en hundradel af de sorger, den själsstyrka och den verksamma menniskokärlek, som innefattas deri, kunde framställas. : Huru varmt sympatiserade icke Lucy nu med doktor Antonios beundran förlady Eleonora; hvilket innerligt deltagande kände hon ej för henne och för en annan olycklig mor der, hvars enda son äfven var landsflyktig! SJUTTONDE KAPITLET. . Teatern. Då Antonio följande morgon kom till kar pellet, fann ban Lucy ifrigt sysselsatt att göra en teckning af signora Eleonoras hus, hvilken hon ämnade skänka den gamla damen. Lucy hade icke förr än denna morgon upptäckt huru pittoresk den åldriga bygnaden sög ut, och huru vackert det mörka hvälfda galleriet, som gick längs dess låegsida, kontrasterads mot den öppna terrassan derofvsnför, hvilken grönskade af vinrankor, som slingrar de sig i splier. Antonio satte sig bredvid Lucy och började berätta henne hur han föragående afton gått till Pistacchinia, hvilka haz ann sysselsatta med intagarde af sin Supe, bestående af sallat —-för attlenna dem den efterlängtade underrättelsen att sir John Dar venne och hans dotter skulle hedra morgondagens representation med sin . närvaro; och hur denna nyhet blifvit mottagen med så ytterliga glädjeyttringar, sådant hurrande, dansande kring rummet, och den stackars salla