Aftonbladet – 30 oktober 1856, sida 1

hvilket af henne troget framfördes, att den unga fröken vore en engel, och att de således ännu hoppades att hon skulle hedra dem med sin närvaro följande afton. Men hvarföre skulle ni inte fara dit, bästa fröken ? sade Speranza, i det hennes ögon strålade — tänk bara hvilken präktig representation det skall bli, med stor illumination ! Skulle du gerna vilja seden? frågade Lucy, leende åt landtflickans entusiasm. Q ja! — det skulle vara det roligaste i verlden — och Battista med, var det naiva svaret. Signor Pistacchini är en så ståthg aktör, sägs det. Verkligen ! sade Lucy; nå väl, Speranza, du skall komma dit. Inte så vida inte ni far dit, svarade Speranza med beslutsamhet. , Och hvarföre ej? frågade Lucy. Speranza skakade tigande sitt hufvud. Vi skola höra hvad doktor Antonio säger om saken; i alla fall kan du stanna qvär till morgondagen. Hutchins kan nog ställa till så att du får ligga i ett hörn i hennes rum, och Battista får sjelf skaffa sig någon utväg. Åh! tänk inte på honom, han kan sofva hvar som helst; sade Speranza; och homskyndade att meddela sin älskare denna oväntade glädjefuila nyhet. Då doktor Antonio återkom, lemnade Lucy honom att läsa signor Pistacchinis vackra vältalighetsstycke. Hur tänker ni göra ? frågade han. Hväd skulle ni råda?s frågade Lucy i sin ordning. Jag skulle råda er att farar, sade doktorn ; här erbjudes er ett tillfälle att få se något af menniskonaturen, och hvarför skulle ni ej begagna er deraf? Mitt råd ör så.vdes att ni far.s Jag skulle gerna göra det, svarade Lucy, i synnerhet för Speranzas skull, som högeli