Aftonbladet – 30 oktober 1856, sida 1

KIDSEN SAME EET LTL EV SAMS NTA bs ät I enlighet med denna vink afsändes Speranza med tillsägelse att en god frukost framdukades för signor Pistaechini och hans fru, och att säga dem att miss Davenne derefter gerna skulle mottaga dem. Lucy ögnade derefter igenom skrifvelserna, och öfversatte, icke utan bjJertligt skratt, för sin far den som var stäld till honom. Sir John kunde icke afhålla sig från att draga på munnen åt, som han med rätta benämde det, adressens hungriga stil. Skola vi tillägga att rökverket, som uppsteg derur, ehuru groft, icke var den värde baroneten oangenämt, och att uttrycket om den britiske Meceenas ankomst fann nåd inför hans ögon ? ; Tänk om vi skulle fara dit, pappa? sade Lucy då hon såg att hennes fars goda lynne hade återkommit. Och komma tillbaka efter midnatten, uppför den der halsbrytande vägen ? frågade gir John. Alltsammans är bara dumheter, kära barn. Signor Pastaccani, eller hvad du kallar honom, och hans hustru, bry sig inte för två styfver om vär närvaro; det är pengar de vilja ha. Ge dem litet, och laga att de gå sin väg Det vore bäst att fråga duktor Antonio hvad vi böra göra, sade Lucy. Ehuru det är tämmeligen tydligt att dessa menniskor äro ganska nödstälda, så är det likvälp, fortfor hon med någon tveksamhet, svårt att erbjuda pengar till personer, som inte begärt några, och som möjligen sett bättre dagar. — Goda, finkänsliga Lucy! Åhbål, sade sir John, resande sig för att gå, försök, så får du se om de taga emot dem eller ej. : Medgifvet, sir John; ni kunde gerna hållit tio mot ett att de skulle mottaga dem. Hunger, malesuada fames, är, som ni läst i skolan, ett odjur svårt att styra, och de fleste af