gift tal och hörselförmåga åt personer, födda öfva och stumma, botat dem, som varit lama i tjugofem år, och skaffat regn i stark torka ? Ni har således sjelf varit vittne till verkliga underverk ? frågade Antonio. . Santi Chiodi! Om jag varit vittne till underverk! Jag skulle hoppas detx, utbrast den gamle mannen med ifver. Mins ni våren 1835? Nej, ni gör inte det, ty ni hade då ännu inte kommit till denna trakt. Jag bedyrar att icke en droppa regn fallit på tre hela månader, och olivskörden, som lofvade att bli så vacker detta år, höll på att alldeJes gå förlorad... Man hörde inte annat än klagan och jemmer öfverallt i provinsen. Triduos hade försökts; sakramentet hade i flere veckor kringburits; IVovenas hade hållits hos madonna Della Guardia (med ett försmädligt småleende,) San Benedettos ben hade visats; det underbara krucifixet i San Sebastians kapell i Taggia hade blifvit buret i procession, men allt detta oaktadt icke en droppa regn. Alla händer voro nu bedjande höjda till Ca stellaro. Hvarpå vänta Castellaroboerna? frågades från alla håll. De som ega en sådan undergörande bild, hvarföre föra de inte ut den? Ämna de att dröja tills hvarje förhoppning om att rädda oliverna är försvunnen ?. Nå väl, sir, hvad gör vår kyrkoherde? Han skrifver ett vackert bref till biskopen af Ventimiglia, hvilket rörde till tårar hvar och en som läste eller hörde? det; nu eller aldrig. skrifver han, är rätta tiden att låta föra Lampedusa-madonnan till församlingskyrkan och visa henne för de troende. Biskopen sänder tillbaka ett vackert bref till svar, sägande, att tiden i sanning vore inne att låta Lsmpedusa-madonnan visa sin kraft. Första Maj begåfvo VI 0ss således af i procession — ni kan icke göra er begrepp om en sådan men