hha! SAR KONGL. TEATERN. Josef iEgypten. Skådespel med sång i tre akter. Musiken af Mehul. Denna opera, som nu redan fem gånger gifvits för fulla hus å kungliga teatern och i afton gifves för sjette gången, grundar sig på den från bibliska historien allbekanta handlingen. Redan i första scenen synes Josef på sin upphöjda plats bos konung Farao. Hans bröder, som hungersnöden tvingat att lemna fädernejorden, för att i Egypten söka bröd, uppvakta Faraos mäktige minister för att bönfalla om hjelp, och böja härvid ovetande knä för den förut af dem så grymt misshandlade Josef, som de icke igenkänna. Josef, som deremot med rörelse igenkänner sina bröder, befaller, att man på allt sätt skall understödja och hylla dem. Han uppsöker sin gamle fader Jakob, som äfven anart derefter anländer och hvilken som blind ledes och stödes af sin yngste son Benjamin. Egyptierna uppstämma emellertid lofsånger till Josefs ära, emedan de anse honom såsom sin räddare. De föra honom i triumfvagn till hans boning, och Josef låter sin gamle fader dela denna ära med sig, utan att Jakob ännu anar, att det är hans son. Simeon, som egentligen varit den bland bröderna, hvilken sålde Josef, förföljes af förfärliga samvetsqval för detta sitt brott; han irrar omkring i skogarne som en förtviflad och har ingen ro förr än han upptäckt allt för sin fader. I samma ögonblick, som den stränge oblidkelige fadern uttalar förbannelsen öfver sina söner för det sålunda för honom uppdagade brottet, och sedan dessa, ångerfulla och förkrossade, lofvat att göra allt för att uppsöka Josef och återföra den älskade sonen i sin faders armar, framträder Josef, gifver sig tillkänna, uttalar förlåtelsen till sina bröder och tager hela slägten i sitt beskydd. Sådan är den enkla handlingen. Or denna i och för sig är mindre omvexlande och dramatiskt pikant, än man i de moderna operorna är van att fordra, så har den ifkväl just genom sin enkelhet och kanske äfven genom upplifvandet. för mången af rörande barndomsminnen ett behag, som i sin mån torde hafva bidragit till det utomordentliga och allmänna bifall, som pjesen vunnit. Dock saknar handlingen icke heller väl beräknade dramatiska effekter. Operans hufvudförtjenst är! emellertid den intagande musiken. Äfven denna är synnerligast märkvärdig för sin enkelhet, uppenbarande sig så väl i tonkombinationerna som ; rytm, i harmoni och i instrumentering. Om denna egenhet alltid är naturlig hos tonkonstnären, eller om der är en konstens skapelse, våga vi ej afgöra; nog att Måhul häruti bar visat en utomordentlig förmåga. Konstnären upptäcker äfven lätt uti denna enkelhet den högsta konst, der ett ovant öra endast tror sig finna naturlig ingifvelse. Vi nämna exempelvis i detta afzeende blott israeliternas kör och Josefs romans. Effekten blir emellertid för alla densamma, och ingen undgår att känna sig fattad utaf den anda af fridfullhet, af rörande oskuld och af patriarkalisk enfald, som lefver i dessa toner och som ger denna opera en så egendomlig färg, att den kan sägas bilda sin egen genre. Vi nämna för öfrigt såsom de genom den musikaliska karakteristikensförtjezst mest framstående numrorna Simeons aria med kör samt scenen mellan Josef och hans bröder jemte Utobal i första akten, terzetten och finalen i andra akten, den bekanta mästerliga duetten emellan Jakob och Benjamin samt den förres förbannelse öfver de brottsliga sönerna i sista akten. Hufvudpersonerna i pjesen hafva alla tacksamma partier. Hr Strandberg såsom Josef, är bär 1 sitt rätta element. Melodierna tyckas vara enkom skrifna för hans röst, och man kan säga att hr Strandberg här blott använder de goda resurser naturen förlänat honom, men att konstens rika tillgångar så föga anlitas, att man till och med ibland förmär: ker ett alltför stort oberoende derdf både i tal och sång. Vi kunna icke påminna oss någon rol bättre utförd af hr Lundbergh än Simeons, Också har han i denna rol vid hvarje representation vunnit publikens odelade bifall. Hr Sandström, såsom den gamle Jakob, speJar förträffligt blind, faller ej ett ögonblick ur sin roll och är lyckligt maskerad. Deklamationen har äfven något förbättrats; mera återstår dock deruti att vinna. Mot utförandet af sångpartiet kan i allmänhet anmärkas. att hr Sandström för litet nyarserar, och. synnerligast vid entråerna, för mycket anstränger sin röst. Konsten stt spara röstens