Aftonbladet – 29 oktober 1856, sida 2

sen. Den stackars Battista, som ännu icke öfvervunnit sin vördnadsfulla rädsla för Lucy, blef purpurröd då han sålunda öfverraskades, och försökte att gömma sig bakom Speranza — en manöver, som märktes af alla, men hvilken man, af medlidande för den stackars ynglingen, icke låtsade märka. Antonio gick efter ett bord åt miss Davenne, och hon satte sig ned att rita, Eremiten visade sig kort derefter, medförande en stor packa Koppa: stick, som beundrades och berömdes af alla närvarande, och hvilka Lucy, i enlighet med ö kommelsen, köpte. öfver ofta besökande ? frågade Antonio. Santi chiodi! jag skulle tro det, utropade den retlige lille mannen, hvars tvära sätt att tala och ständiga slängningar med hufvudet gjorde att det såg ut som om han ständigt vore i ett öfverretadt tillstånd; jag skulle tro det. Det är likadant hela året igenom. Menniskor komma från Turin, från Genua, från Nizza, från alla verldens delar. Och de, som inte kunna komma hit, hör madonnan lika väl om de bedja till henne; det är tron som verkar, Det var inte länge :sen än i förra veckan, som markisen af Papparilla, en af de förnämsta ädlingarne i Genua, insjuknade; läkarne hade gifvit honom förlorad. Men hans mor, en äkta from qvinna — hvad tror ni hon gör? — ger läkarne på bäten som de gjort med hennes son, och sätter 88 ner och skrifver ett bref till presten, bedjande honom låta hålla en triduo i kapellet: Oct hvad händer? — redan första dagen af triduon var markisen utan fara. sOch hvad är en triduo? frågade a slär En triduol (med den karakterissranie ME ngen af hufvudet ännu ER dag era igonsin) Santi chiodt! a agars bedjande och oupphörligt ringande med klockorna. Ni kan få en triduo för sju francs