Aftonbladet – 24 oktober 1856, sida 3

got ytterligare samspråkande blef jag befriad från handklofvarne; officeren tog mig under armen och förde mig ät ett håll, under det att sergeanten och hans soldater gingo åt ett annat. Då jag nu var honom nära, såg jag af hans epåletter att han var generaladjutant. Hvart vill ni gå? frågade han. Jag nämde gatan, vid hvilken jag bodde. Han ledzagede mig till porten och gade, i det han tog afsked: Vi ha svåra tider, och en anklagalse för upproriskhet är en allvarsam sak, Finge jag gifva er ett råd, så skulle det vara, att begfva er härifrån så skyndsamt som möjligt; och med dessa ord lemnade han mig. Detta var den tilldragelse, sora föranledde min landsflykt. Långt mindre än hvad jag sagt och gjort denna dag hale kostat mången man hans lif. Min mor och morbror yrkade att jag skulle följa min okände väns råd, och jag gjorde så. Sedermera har jag fått veta hans namn, och att jag icke är den enda, hvars lif ban räddat. Gud välsigne honom! Jag är stolt och lycklig att kunna säga att han är en sicilianare ls Och er sjuke vän ? frågade Lucy. Han dog, unga fröken, dog få timmar efter sedan jag lemnat honom, Jag erfor hans död innan jag afseglade, De hade icke vågat bortföra honom, utan hade åtnöjt sig med att varlemna en soldat som bevakade honom uner hans dödskamp. FEMTONDE KAPITLET. Resan till kapeilet. Sedan alla hinder för Battistas och Speranzas giftermål blifvit undanröjda genom en storartad skänk af två bundra pund från sir John, hvaraf tre femtedelar voro tillräckliga att betäcka familjens skulder, och de återstå