Aftonbladet – 24 oktober 1856, sida 3

righeter och kostnader. Sixtus V, en äregirig och företagsam man, beslöt att verkliggöra det, som hans föregångare endast påtänkt. Han anförtrodde det svåra företaget åt Domenico Fontana, en arkitekt af stor ryktbarbet, och försåg honom frikostigt med alla erforderliga medel för dess utförande. Handtverkarne den tiden voro långt efter nutidens, och det ansågs som en ingalunda lätt sak att uppdraga ur jorden, i hvilken det var nedsjunket, och oskaät förflytta till den plats, der det skulle stå, ett stenblock af så ansenlig storlek. Dessa tvenne förberedande åtgärder fulländades hkväl lyckligen inom loppet af ett år. Men den sista och svåraste operetionen, nemligen att resa det ofantliga blocket upprätt, återstod ännu. Sedan alla förberedelser härtill slutligen voro verkstölde, gick Fontana till påfven och bad honom bestämma en dag för uppresandet. Påfven gjorde så och lofvade att Deåra med sin närvaro en ceremoni, som säkerligen skulle föranleda ett ofantligt tillopp af menniskor från alla håll. Det är just detta som oroar mig mest x sade ark tekten; mskulle bullret af folkhopen förbrylla mina arbetare och draga deras uppmärksamhet från mina anvisningar, så kan ag icke svara för något. Haf ingen oro,, sade påfven Sixtus, jag kall nog förekomma detta.. Och han lät senast utfärda en kungörelse, genom hvilken ran förklarade, att den, som yttrade eit ord inder uppresandet af obelisken, skulle dömes ull döden. Denna proklamation, försedd med det förfärande pifliga sigillet. blef ofördröjligen uppsatt på gathörnen i Rom. ä RN (Forts, följer). :