Aftonbladet – 24 oktober 1856, sida 2

slutligen assessor. Han sökte derefter ett annat fält för sin embetsmannaverksamhet, stäldes af borgerskapet i Norrköping på första förslagsrummet till justitieborgmästareembetet derstädes och nämdes af konungen till denna befattning år 1836. — Postinspektoren i Piteå A. F. Tinnerholm har erhållit transport till enahanda befattning i Umeå. RR — Hr Hessler tillkännagifver att då den numerering för platserna, som hittills begagnats i Ladvgårdslandsteaterns salong, förorsakat oreda, de förändringar äro vidtagna, att hela nedre platsen blir hädanefter parkett, med nummerföljd från 1 till 254, och 1:sta raden 2:dra plats. Ännu en ingång finnes till parkett från stora förstugan. — Chefsembetet vid elektriska telegrafverket har utfäst en belöning af 33 rdr 16 sk. bko, att tilldelas den, som om den, hvilken verkstält det förut omtalade öfvervåldet å en så kallad profstolpe å vägen till Gefle, lemnar sådana upplysningar, att denne kan om gerningen öfverbevisas och till laga straff befordras, — — Enligt de nyligen utkomna terminskatalogerna utgör lärarnes antal vid Upsala katedralskola 21 och lärjuogarnes 337 samt vid lyceum lärarnes 17 och lärjungarnes 44. — Med ångfartyget Nagler anlände i går e. m. från Stettin: handlanderne Grewesmihlen och Pripp, öfverstelöjtnant Amön, löjtnant Rudbeck, hrr Du Rietz, Passy m. fl. -— Ångfartyget Lennart Torstenson anlände i går från Liäbeck och medförde häradshöfding Sylvan, hrr Leober, A. Stark,4S. Coates m. fl. — rn — En ganska märklig tilldragelse har nyligen inträffat, nemligen att en stat, ehuru ännu de jure existerande, de facto så godt som gått under, icke genom krig eller befolkningens sammansmältning, utan genom dess medborgares utträdande hvar och en särskilt ur densamma. Det är republiken San Domingo, omfattande östra hälften af ön Hayti,hvars medborgare förklarat sig för spanska undersåter. Om förloppet härvid berättas från Madrid följande: Under ministeren Sartorius sändes general Mella, sändebud för dominikanska republiken, till Madrid, för att bringa Spanien i närmare förbindelse med republiken. Dennas förste invånare voro till härkomsten spaniorer, och dess styrelse erbjöd sig nu att erkänna drottning Isabellas öfvervälde, för att erhålla Spaniens beskydd. Men nämde minister afslog tillbudet af fruktan för Förenta Staterna. Generalen begärde Spaniens protektorat för sitt fädernesland, och då äfven detta vägrades, föreslog han en allians mellan de båda staterna, hvarigenom republiken kunde betryggas mot anfall från Hayti. Men äfven detta förslag afslogs på samma grund som de föregående, och general Mella nödgades återvända hem med oförrättadt ärende. Under den progressistiska regeringen 1854 hade dock republiken bättre lycka. Traktaten om en allians afslöts genom ministåren Luzuriaga och republiken San Domingos fullmäktig, hr Baralt. Men en artikel uti denna traktat, nemligen den sjunde, gaf anledning till en stor olägenhet, som icke är lätt afhjelpt. Denna artikel tillåter spaniorer, som af en eller annan orsak äro bosatte uti republiken och antagit dennas nationalitet, att frånsäga sig sina rättigheter och förpliktelser såsom dominikanske medborgare. Preskriptionstiden för valet var ett år för dem, som vistades inom republikens område, och tvenne år för dem, som voro, utomlands. Denna bestämmelse i förening med art. 10, enligt hvilken de, som afstått från dominikansk medborgarrätt och. blifvit spanske undersåter, äro fritagne från beväringsplikt och några endra åligganden, hade till följd, att alla dominikanare, med biträde af spanska sändebudet, hr Segovia, läto upptaga sig såsom spaniorer, innan den föreskrifna preskriptonstiden förflutit, så att republiken San Domingo för ögonblicket upphört att finnas till i verkligheten och således endast är en abstraktion. Hr Segovia hade icke obetydlig fördel häraf, och det kan icke slå felt att han återvänder till sitt fädearnesland såsom en mycket rik man. Men sändebudets oskicklighet, att icke sätta gränsor för denna öfvergång i massa, kan medföra allvarsamma följder. Först och fåmst framstår tydligt den öfverhångande faran deraf, att ingen mera är värnpliktig uti den de faeto upplösta republiken San Domingo, så att det skall blifva en lätt sak för den eröfringslystne kejsar Soulouque i Hayti, att på nytt bemäktiga sig grannstaten. Men ännu vigtigare är en annan omständighet. Den förträfliga hamnen på halfön Samana, som hittills hört till republiken, och från hvilkeo man i klart väder kan med kikare se ön Cuba, har redan länge frestat de nordamerikanska fristaternas utvidgningslystnad. Om de väl finge: fast fot här, skulle de inse att detta vore en förträflig stödjepunkt, hvarifrån de kunde angripa Cuba, som för dem är så lockande. Med hänseende härtill hade Spanien, uti ofvannämde traktat, faststält såsom ett åliggande för republiken, att hvarken sälja eller på annat sätt afträda någon del af sitt område. Men då nu icke mera någon republik San Domingo. finnes till i verkligheten, hvem kan då förhindra nordamerikanska regeringen från att taga hamnen. vid Samana i besittning? Se deren allvarsam fråga, som icke blott rör Spanien, utan äfven Enogland och Frankrike! Enligt nyare underrättelser hade, trots det anomala tillstånd, hvaruti exrepubliken befinner sig, ett oafbrutet lugn varit rådande derstädes. Kejsar Souloque i Heayti synes icke tänka på något anfall mot den försvarslösa granstaten, utan sysselsätter sig med att låta halshugga en mängd af sina undersåter, hvil-ka gjort sig misstänkta att vara fientligt sin nade mot kejserliga styrelsen. San Domingos regering — en regering utan folk — är ifrigt sysselsatt med att göra slut på den förvirring i statsskicket, som inträdt genom ifrågavarande tilldragelee. Den har för detta ändamål till sin fullmäktig ad hoc utnämt direktorn för nationaltryckeriet, hr Barolt, hvilken irepublikens namn skall föra underhandlingar med spanska regeringen. Styrelsen uti San Domingo låter tydligt förstå, att den ämnar kasta sig i Förenta Staternas armär, så vida ej spanska regeringen visar sig beredvillig att göra slut på oredan i landet. Man yrkar på en revison al art. 7 uti 1855 års fördrag, samtatt de inmatrikuleringar, som blifvit gjorda af Spaniens representant i San Domingo, hr Segovia, måtte af spanska regeringen förklaras. oviltioa. Hr RBaroalt hard ock aktat nädiogt att