Aftonbladet – 23 oktober 1856, sida 2

komma svenssa tianingar, lara Oc 1086 alt SVENS tidningarnes postexpedition i Stockholm lättare inlåter sig i transaktioner med svenska kontoret i Hamburg, än direkte med aflägsna utländska postamt, t. ex. i Triest, Portugal och Konstantinopel. — Generaltullstyrelsen har under den 11 dennes till tullkammarföreståndare i Örebro utnämt t. f. stadsfiskalen P. E. Anderson. — Den för omkring ett par månader sedan vid Gimo bruk utbrutna koleran har nu upphört, sedån den skördat 18 offer. Åtskilliga konvalescenter qvarligga ånnw (Upsala-Biet.) — Enligt femårsberättelsen, afgifven den 1 Juli 1856, har staden Örebros folkmängd ökatsmed något mer än 12 procent, till 5807, deraf 2590 mankön och 3217 qvinkön. Handlandenas antal hade stigit till 63, men fabriksidkarnes nedgått till 16 och handtverkarnes till 93, dertill utflyttning ur staden i följd af eldsvådan bidragit. Antalet af dem, som idkade handtverk eller annan handtering såsom försörjningsmedel, hade växt till 71. Sjöfarten hade vunnit i liflighet, hvadan ock ett seglande fartyg blifvit utbytt mot ett ångfartyg och anstalt fogad för ännu ett ångfartygs erhållande, så att stadens handelsflotta kommer att bestå af fyra ångfartyg och åtta segelfartyg. — Med ångfartyget Gautbiod afreste i dag till Läbeck: baronerne R. och A. Rudbeck, hrr Mänchenschreiber, Rote och Grube m. fl. Till Ystad: grefve Sparre, baron v. Essen m. fl. — Med ångfartyget Furst Menschikoff anlände i går hit från Åbo: geheimerådinnan v. Daschkoff med 5 barn, statsrådinnan v. Daschkoff, pianisten L. v. Meyer m. fl — Vi hafva nämt att Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning hade gjort några anmärkningar vid den artikel rörande en annalkande penningekris, som för någon tid sedan lästes i Nya Wermlandsposten och som äfven varit i Aftonbladet återgifven, äfvensom att Wermlandsposten upptagit de gjorda anmärkningarne till besvarande. Handelstidningen bemöter nu å sin sida detta svar och yttrar dervid några åsigter om den sedan någon tid pågående silfverexporten från Sverge, hvilka vi anse oss likaledes böra återgifva, såsom i hufvudsaken öfverensstämmande äfven med vår mening: Silfverexporten från Sverge, säger Handelstidningen, kan ju ieke hafva någon annan grund än att vi behöfva utföra silfver, för att betala våra skulder i utlandet, sedan vi icke hafva varor att lemna i utbyte eller ock icke erhålla liqvid för våra exporterade produkter; eller ock kan den bero derpå, att det, till följd af brist på silfver i utlandet och den höga räntan, blifvit en förmånlig affär att taga silfver från Sverge. I senare fallet måste man dock lemna oss valuta tillbaka, antingen i. guld eller vexlar, hvilka om kort tid skola betalas. Nu visa alla data, att Sverge icke har annat än högst obetydliga skulder — vi tala nemligen här icke om amorteringslånen — å de främmande handelsplatserna, men deremot icke obetydliga fordringar, för exporterade jernoch trävaror, hvilka ännu ej blifvit liqviderade, och hvilka fordringar skola ökas, derest vi innan årets slut få någon spanmålsexport. Vårt silfver har således icke annat än till ringa grad kunnat utströmma af denna anledning (skuldernas betalande). Återstår således den andra förklaringsgrunden, eller att svenska silfret blifvit uppköpt och exporteradt på spekulation. Detta har dock, såsom nyss nämdes, icke kunnat ske, utan att man derföre lemnat oss god valuta i vexlar. Sverge har derigenom; i sjelfva verket, försträckt utlandet (företrädesvis Hamburg) med silfver på 60 å 90 dagar. Men när dessa 90 dagar förflutit, måste man lemna oss vårt silfver eller ock guld åter, derest vi icke under tiden företagit oss en så stark import, att den icke betäckes med den redan till stor del skedda exporten. Det skall således, förmoda vi, äfven här visa sig, hvad som ofta inträffat t. ex. i England, att den stora förskräckelsen för en plötsligt påkommande: minskning af bankens metalliska valuta varit tämmeligen öfverdrifven. Handelstidningen har anmärkt, att det är en skilnad mellan brist på penningar på penningemarknaden och bristen derå i landet. Att så kan inträffa, likasom det kan inträffa med allehanda varor i öfrigt, inses lätt. Men långvarigheten af ett sådant tillstånd beror på kommunikationsmedlen. Likasom man kan hafva öfverflöd på spanmål i Lidköping, men stor brist i Göteborg, då det ej finnes någon möjlighet eller blott stor svårighet att komma från den förra orten till den senare, så kan det äfven finnas öfverflöd på penningar i landet, men brist deraf på mark-. nadsplatserna, når man saknar goda kommunikationsmedel för penningen. Och kommunikationsmedel äro härvidlag rätt organiserade banker, hvilka emottaga. öfverflödet och sprida det till platser, der brist före-finnes. Man uppskattar i allmänhet icke till dess rätta värde de små på många händer spridda kapitalerna. Våra penningeassociationer, hvaribland de mångfaldiga industriella bolagen, hafva dock bordt gifva en föreställning derom, i det genom dylika föreningar, ofta med mycket små aktier, ofantliga kapitaler b.ifvit samlade. Våra sparbanker, hvilka ega depositioner uppgående till millioner, böra ock gifva en ledning för omdömet i detta afseende. Nu är det gifvet, att när välmåga inträder i landet, så dels anlitas låneanstalterna mindre af den stora mängden (en erfarenhet, som vi gjort i rikt mått i Sverge på senaste tider), dels uppstå öfverskotter, som småningom. inflyta på penningemarknaden, antingen: direkt, genom depositioner och utlåning, eller indirekt genom: snabba liqvider. Det synes -055, såvidt man af det. allmänna goda tillståndet i landet kan döma, högst. sannolikt, att den öfverklagade penningebristen i Sverge icke varit annat än lokal, och detta just på: de platser, hvilka måste röna inflytande af den utländska, betryckta penningeställningen. På samma grund antaga vi ock, att hos oss den lokala och temporära förlägenheten måste minskas, men icke ökas, såsom Wermlandsposten befarar, genom den allmänna. välmågans oundgängliga inflytande. Rörande vådorna af den på senare tider Å högt uppdrifna spekulationen i egendomshanddel, hvarom vi förut anfört Wermlandspostens nyligen yttrade farhågor, uttalar sig Handelstidningen i samma artikel på följande sätt: Det är naturligtvis svårt att afgöra hvilkendera. som har rätt i fråga om egendomarnes förflyttaine till solidare händer eller motsatsen. postens erfarenhet, att de försålda egendomarne kom-i händer, kunna vi, genom många data, äs dn motsatt. I afseende å den anmärkningen, H lning måste varit solidare än köatt säljarnes ställning SS parnes, hvilka i allmänhet omöjligen kunna ega den stora kapitalskilnad, som de betala öfver gravationen, må erinras, att många stora egendomar blifvit inköpta af rika personer från andra länder äfvensom af personer inom landet, som på annan in dustri samlat förmögenhet. På samma gång de stora egendomarne härigenom komma att tillgodogöras kapitaler ur andra näringsgrenar, få deras förut skuldsatte egare kraft att skuldfritt inköpa och med öfverskottskapitaler sköta mindre egendomar: Det skulle kunna anföras en mängd på att rörelsen mängd exempe den häraf gått och går i denna riktning. Och följden HAr måste hlifoa att vå. sto. kommer, just genom