gar; dock komma dessa att ske inom egna landamären. De krigiska företeelser, oss vid sista riks möte hotade, hafva nu åtminstone för en tid försvunnit; men de krafter vi då voro nödsakade att rikta utåt böra vi pu rikta inåt; ty den, som planterar trädet, eger ock rätt att skörda dess frukt. Odlaren och industriidkaren har många bekymmer, men den seger han vinner är lugnare, än den, som vunnits med blod. Det är till dessa eröfringar vi gå, för beredandet af de beslut och åtgärder, hvarigenom vårt fosterland skall vinna förkofran till inre oberoende, som säkrast afvisar yttre våld. Det är genom vissheten att denna seger ej skall gå oss ur händerna, som jag med tacksamhet emottagit min konungs förtroende, att äfven denna riksdag uppträda såsom hedervärda bondeståndets talman. Grundlagens bud hindrar talmannen att deltaga i ståndets öfverläggningar; ban eger blott leda ärendenas gång och de äldre brödernes erfarenhet i riksdagsförbandlingar, och de yngres nit hafva äfven gjort det öfverflödigt, då enighet råder emellan kamrater och partistrider sättas åsido, ty allt stort här i verlden vinnes bäst genom samverkan. Låtom derföre enighet och måtta vara vår lösen; jag menar ej den slafviska, ty nordens söner äro frie män, och skulle någon göra försök att oss den betaga, så blir han snart öfvertygad att det ej hafver sig så lätt. Gud bevare vårt fosterland och låte sin nådiga hand styra våra företag och gifva oss kraft att utföra de värf, som oss äro anförtrodda.