tillhandahållas de större dagliga tidningar, som vilja sig deraf begagna. Komminister Beckman erinrade om; det oegentliga uti att belasta riksdagsomkostnader:e med de genom detta förslags antagande uppkommande utgifter. Motionen blef remitterad till den nyss konstituerade kanslikomiten. Bergareståndet. Plenum kl. 11 f. m. De vanliga helsningsdeputationerne från medstånden mottogos och ståndet afsände en dylik. Vidare företogs justering af det tal som å ståndets vägnar skulle hållas vid Rikets Ständers samfälda uppvaktning hos H. M:t konungen i afton kl. 7. Under plenum anlände från H. M:t 2:ne öfverstekammarjunkare med kallelse till plenum plenorum å rikssalen i morgon. Efter en kort diskussion i anledning af väckt fråga om förenkling af protokollsföringen inom ståndet och minskande af ståndets kansli, beslöts att förblifva vid hvad i detta afseende förut varit vanhgt, och antogs det i öfverensstämmelse härmed af den i går utsedda komitån gjorda förslag till kanslipersonal. Till notarier nämdes v. advokatfiskalen E. G. Björkman samt v. häradshöfdingarne Aug. Rundqvist,, Gahn och Barthelson, och till kanslister: Kanslisterne Nicanor Becker och A. Johansson, fil. mag. J. O. Beronius, v. häradshöfdingarne G. Holm och Djurberg, v. notarien Kindgren samt e. o. kanslisterne Modig och Sandström. Det tal hvarmed talmannen, borgmästaren Asker i går helsade ståndet, var af följande lydelse: Herrar ledamöter af vällofliga borgarståndet! H. M. konungen har behagat i nåder utnämna mig att vid denna lagtima riksdag vara det vällofliga borgareståndets talman. För eder, mine herrar! måste liksom för mig det närvarande ögonblicket helt naturligt leda tanken till det förflutna. Den älskliga stämma, som från denna plats tilltalade eder vid början af sistförflutne riksdag, har tystnat för alltid. Per Johan Lagergren är borta. Med ovanliga naturgåfvor, bvilkas värde höjdes af bildningens och vetandets ädla skatter, förenade han i rikt mått äfven andra utmärkande egenskaper, hvarigenom han i ordets verkliga mening blef en prydnad på den stol, der han med så mycken heder förde talmansklubban. Hans namn skall ock bland oss alla, som kände den bortgångne närmsre, uti ett kärt, vördadt, värderadt och aktadt minne förvaras De vördnadsvärde män, som hvar efter annan med utmärkelse hittills innehaft talmansstolen, hsfva egt att stödja sig vid sin erfarenhet, sin vana i offentliga ärendens behandling. Det ringa jag i detta afseende kunnat förvärfva skall, jag vet det mer än väl, icke öfverskyla mina brister Ingen känner lifligare än jag ringheten af min förmåga, otillräckligheten af mina krafter. Ingen skall ej heller förundra sig öfver, att jag först efter mycken tvekan, med ödmjukt och bekymradt sinne emottagit den vigtiga och ansvarsfulla befattning, som medelst konungens nådiga vilja vid denna riksdag blifvit mig anförtrodd. Mine herrar! På den oskattbara änskap, som jag bland eder lyckats förvärfva, bygger jag mitt hopp, att äfven nu och framgent få tillgodonjuta eder välvilja, edert för mig så väl behöfliga öfverseende! I utöfningen af mitt kall skall jag oaflåtligt bemöda mig att, med grundlagen till rättesnöre, oväldigt leda öfverläggningarne. Det skall blifva min enda ärelystnad att på detta sätt söka förtjena edert odelade förtroende. Den riksdag, som nu förestår, är vigtig och betydelsefull. Sällan, om någonsin, hafva rikets ständer sammanträdt under lyckligare förhållanden. Genom enighet kan mycket godt åstadkommas, genom splittring mycket förloras. Detta högtärade stånd skall säkert icke missförstå sin kallelse, att med eandrägtens och nitets lugna allvar bidraga till en för framtiden fruktbringande lösning af de frågor, som för rikets ständer framställas och leda till ett af oss alla så högt älskadt fosterlands, till de förenade rikenas gemensamma ära, framsteg och välstånd. Af uppriktigaste hjerta önskar jag eder alla, mine herrar! lycka och välsignelse till de vigtiga rådslag och beslut, som snart förestå, och med denna tillönskan förenar jag min vördsamma anhållan, att alltid få vara innesluten i eder ynnest, välvilja och vänskap. Gud bevare konungen, konungahuset och fäderneslandet! Rendeståndet. I förmiddagens plenum uppläsies och gillades det tal, som kommer att å bondeståndets sägnar hållas på rikssalen. Tillledamöter i talmanskonklaven utsågos Matts Persson och förre vica talman Per Ersson med bemyndigande för talmannen att i händelse af förfall kalla andra ledamöter i deras ställe. Ola Månsson föreslog, att ståndet nu måt ämma tiden och sättet för elektorsvalen, hvsrpi, r en kort öfverlig g. man beslöt, att vale all förrättas i plenum näst efter plenum penorum, och på förr öfligt sätt, de! vill säga Iänsvis, ett Iins representanter likväl obetagei au välja inom sig eller från annat län. 2 RN ÅR Rv Talmannens helsningsord till ståndet vid gårdagens plenum voro följande: Mine bröder! Då jag för 2 år sedan nedsteg från det rum, der jag nu står, trodde jag föga, i anseende till mina många år, att jag skulle ännu en gång ifrån detsamma tilltala eder. Hemmets stilla verksamhet har dock genom komittenternes förtroende och nu vär nådige konuvgs vilja måst utbytas emot det vigtiga offentliga värf, i hvilket jag nu uppträder. Det är andra gången mig ålägges detta värf. Med en känsla, som Jag ej blyges för att benämma fruktan, helsade jag eder, mine bröder, vid sista riksmötet. En erfarenhet, samlad från flertalet af de riksdagar, som hållits under närvarande statsförfattning, ansåg jag dock icke tillräcklig för det lika ansvarsfulla som hedrande förtroendet såsom eder talman. Denna känsla tvingar mig icke i dag, ty det förtroende, den välvilja, den vänskap, bvarmed jag af alla mina ståndsbröder möttes förra gången, ha lärt mig, att talmanskapets börda aldramest uppbäres på kamraternes skuldror. Hvem skulle vä också då kunna förtänka mig om jag nu med-en sådan erfarenhet icke tvekar i valet om, huruvida jag såsom talman eller vän skall tilltala eder. Mitt hjerta bjuder det senare. Jag tror mig hafva skäl dertill, ty hvarthän jag här blickar, möta mig de kända och kära dragen af vänner, som i förenixg med mig verkat för fosterlandet. Denna anblick utgör min rikedom; också har jag på samlandet af denna skatt användt bvad msn fordom räknade f en slägtålder, nemligen trettiotre år. Således, g vänner och odalmän, emottagen den gamle vännens relsning såsom välkomna till det mest maktpåligganle af alla värf, lagstiftarens. Jag är stolt t kunna helsa eder, ty det finns intet land in vårt, der bonden, den gamle odalmannen, lar högre och mera bestämd del i lagstiftningen; ntet land, der han eger större berättigande härtill n här, genom mera frejdade anor, genora rikare istoria; och denna eder ära, mine bröder, tillegnar ag ock mis. — Men densamma tlägger oss också örbindelser. Med Guds hjelp böra vi dock hoppas .uona uppfylla dem. Jag lånar detta Fältrop från år störste krigare. Det kan måhända synas eget, tt före åra fradliremn ox P RE LL un LC HRM e -— OM