flöd. — Sicilianarne förlitade sig på att kungJiga familjens vistande ibland Jem skulle befästa en fastare förening och betrygga ett veraktigare godt förstånd emellan nationen och öfverheten. Då togos snart ur denna villfarelze. Men om denna tiderymd af fyra. år, från 1799 till 1802, då vid freden i Amiens kungliga familjen återuppsattes på Neapels tron, skall jag säga ingenting, ty det skulle endast vara att framställa samma tafla, ehuru i mattare färger, hvilken jag längre j fram måste framställa. Åzx 1806 nödsakades Ferdinand och hans! familj att ännu en gång fly till Sicilien. Liksom för alla bourboner, så predikade erfarenbet och olycka förgäfves för detta kungliga per. Fastbållande sig, sårom de gjorde, vid hoppet att återöfra Neapel genom Siciliens itrade och tillgångar, skulle man tycka att de, om ock endast af politik, OLAROrgEfullt bordt undvka att såra Öboernas kän. slor. Men tvertom. Först af allt lade hofvet med våld beslag på Monte de Pietå, fattigkassan, — De penningar, hvilka mot regeringens borgen at enskilta personer voro insatta i banken, tillgrepos dernäst; frånvarande personers, vänners eller fienders, egendom konfiskerades; och de summor, som på deita sätt samlades, användes att göda de neapolinska emigranter at hvilka hofvet var öfversväramadt, och som, enligt en sträng historieskrifvare, Colletta, voro skälmar, krukor och oduglingar. Alla högre och vigtigare embeien skänktes neapolitanare, och neapolitanare Ett systera af politiskt spioneri orgaet publik 7 ar voro tk je Regeringen vädrade jakobiner En person insaites i fängelse endast derföre att man ofta sett honom samtala