um bygnadssattet och de husliga anordningarne på landet i Sverge. Vi meddela här senare åelen af den in. sända artikel rörande detta ämne, hvaraf hörjan infördes i gärdagsbladet, och tillåta oss dervid till våra i går gjorda erinringar tillägga, att insändaren synes oss med sina an j märkningar emot bristrande smak och treflighet i anordningen af boningshus och gårdar alltför uteslutande hafva fästat sig vid allmogens förhällanden, då det icke kan nekas, att samma anmärkningar med lika fog äfven i många fall kunna göras så väl emot en mängd boställen på landet, som emot mången så kallad herrgård. Föröfrigt äro äfven de vanliga trähusen i småstäderna i allmänhet ännu; långt ifrån att förtje.Jna de loford för beqvämlighet och smek, som insändaren synes vilja nog frikostigt tilldela dempå landsbygdens bekostaad, under det att likväl landsorter finnag, enkannerligen li vissa delar af Norrland, der allmogens byggI nader i sjelfva verket alldeles icke eller endast högst obetydligt gifva stadsboernes ofter i prydlighet och snygghbet. Vi medgifva dock, att detta ioke är det allmänna förhållandet. Insändaren fortfar: Då man besinnar, att våra sex till sju månader långa höstar och vintrar tvinga bonjden att tillbringa en stor del af eftermiddagen inne i stugan, borde han då ej försöka Jatt få denna stuga glad, ljus och helsosam, vacker och prydlig inoch utvändigt, gården Åstenlagd eller grusad samt om sommaren prydd af en grönska, lika angenäm som nyttig. Ja, skulle den svenske arbetaren förstå att göra sitt hem trefligt, prydligt och nätt utan att fika efter det storartade och herrskapslika, om han gjorda sig enkla, men prydliga möbler och bohagsting, om han planterade och planerade kring sin gård, anlade allt ändamälsenligt samt förvisade smuts och svin från sitt omedelbara granskap, så skulle han snart ej behöfva dränka ledsnad och otrefnad i bränvin och kroglif; det inbjudande i hans hemvist skulle, då qvällen tillstundade, komma honom att glömma en tung dags möda, fastare tillknyta familjebandet, underlätta hemslöjdens och bildvingens framsteg samt slutligen förekomma denna trängtande utvandrarelängtan, som brist, i förening med otrefnad, uppväcker till men för vårt land, som behöfver alla sina söners händer och arbetsförmåga. Då en kyrka, ett fängelse, lasarett, magagin eller eljest någon offentlig bygnad skall verkställas, så ritas, ventileras och beräknas allt på det nogaste, på det att allt måtte blifva så bra som möjligt eller stå såsom ett prof på det embetsverks duglighet, från hvilket det emanerat — och detta visserligen med rätta. Men mig tyckes, som vore menniskans hem och boning det, som först borde tega bygmästarens omtanka och skicklighet i anspråk; och sannerligen, vore menniskoboningarne oftast bättre och ändamålsenligare inrättade, så skulle både fängelser och lataretter ej behöfva byggas så många och så pompösa. — Husegarne i städerna hafva äfven börjat täfla med hvarandra både i be-l qvämlighet, smak och lyx vid uppförandet af sina bygnader, biträdde af de skickligaste och dugligaste konstruktörer och artister; då deremot bonden, om han skulle vilja ombygga sin gård, ej har en enda rådgifvare eller hjelpare, som för ett måttligt salarinm kan gå honom l tillhanda med ritningar, råd eller upplysningar. Men hvem skulle också vilja blifva bond-1. arkitekt? Hvem akulle vilja utsätta sig för löjet eller för faran att svälta ihjäl, innan isen vore bruten och platsen eller gysslan (bondearkitektsysslan) vore åtföljd af en garanterande lön och regerimgens bifall och sanktion? Troligtvis ingen — ty hvar och en är sig sjelf närmast, och den pekuniära vinsten och behofvet förmå roenniskan att söka den ä en, till afbjelpande af ett nn behof, månne ej kormunerna eller regeringen borde fästa sin uppmärksarahet på denna sak, säsom befordrande millioners nytta, helsa och trefnad samt smak för det ändamälsenliga, passande och sköna. sulle t. ex. ej en tjensteman i hvarje län kunna tillsättas, bvars befattning vors, ej alleast att rita kyrkor, orgelverk, fängelser m. n., utan som äfven skulle hafva sig ålagd en vidsträcktare och betydelsefullare verkningskrets, den nemligen, att uti länet åstadkomma ett förbättradt bygnadssätt, en nätt och vacker stil samt tillhandagå med dertill hörande råd och upplygningar? Hans åliggande skulle dessutom vara, att tillse, det gästgifvaregårdar, bygnader vid marknadsoch mötesplatser och dylikt vore uti ett propert och ändamålsenligt skick; och inrgändaren är fullt öfvertygad, att länsarkitektsyst. an, på detta vis inrättad, skulle blifva, både if hög och låg välkomnad och anlitad. Både vårt intendentsembete och länen skulle vinna på denna organisation, då man besinnar huru ndirekt och ofullkoraligt kommunikationen mellan detta embetsverk och kontrahenten senom skriftvexling kan ega rum; hvilka plunders och misstag å begge sidor begås och suru ömsesidig missbelåtenhet deraf blifver en öljd. Länsarkitekten, såsom boende i orten, kulle deremot, efter på stället tagen notis ch efter muntlig öfverenskommelse, kunna ned lätthet uppgöra ritningar, planer och förlag semt äfven, genom att hafva arbeteta xekution under ögonen, förekomma att hans plan blefve förfuskad eller missförstådd; och örutsatt att han är en man af ambition och luglighet, skall han äfven bevisa detta i sina rbeten, och hans intresse skall stegras, då an vet att dessa, tillika med hans naran, Por og OT ve d. Sicilianarna förltada je nå att kung. vm