Aftonbladet – 22 oktober 1856, sida 2

der en normannisk furstes ledning, grunden till sin frihet och oberoende. Högsta makten låg de facto hos parlamentet, hvilket förfogade om kronan, och ingen prins ansåg sin titel fullgiltig eller sin makt säker, om icke grundad på parlamentets val. Den allmänna, motviljan mot prinsarne af huset Anjou härledde sig derifrån, att de blifvit påtrugade af påfven, och icke valda af nationen, Detta, och ingenting annat, var at sprunget till. den förbittring, hvilken. få sig luft i Sicilianska aftonsången pe a Det var parlamentet, som af egen UD Ja kallade till tronen den arragonska ätten i Peters och längre fram den kastilianska i person, Ferdinand den Katolskes. Och det är icke ur vägen att anmärka, att vid den senares frånfälle hans efterträdare, Karl V, icke genast erkändes; föret 1518 uppsattes han på tronen af parlamentet och förband sig, liksom hans företrädare, att låta Sicilien bibehålla sina privilegier oantastade, Det Kan förefalla besynnerligt, att Siciliens oafhängighet utan att skadas genomgick eldprofvet af tre århundradens förening med Spanien, men vår förundran skall försvinna då vi besinna, att föreningsbandet emellan Spanien och Sicilien var mera till namnet än verkligt, och att ön under hela denna tiderymd bibehöll sin egen nationalrepresentation, sina egna lagar, sin egen styrelse, flagga, mynt och armå. Vid successionskriget, i början af sista seklet, omtvistades Siciliens tron så väl som alla andra den aflidne Karl ILs af Spanien välden. UtrechtertraktatenlemnadezSicilien tillzVietor Amadeus af Savojen, hvilken, genom en sörskilt klausul i denna traktat, var förbunden att gilla och stadfästa alla de pråvilegier, hvaraf enna ö var i åtnjutande. Men Victor Amadeus styrelse var af kort varaktighet, ty föga