faran, skulle begifva sig bort. Men så skedde ej; der låg det, så orörligt som ett måladt skepp på en målad ocean. Han hade ingenting annat att göra än att gifva befallning att ladda och affyra en åttapunding. En del af fiendens bogspröt förstördes. Ånyo anlitade fransmannen sin kikare; ombord på krigsskeppet var stor beställsamhet, och bätarne nedsänktes, till anfall utan tvifvel; och många voro de förban nelser han slungade på de dumhufvuden, som bringat honom och dem i en sådan klämma. Men se! i stället att närma sig land, började båtarne bogsera briggen, med så stor skyndsamhet som möjligt, ut ur den lilla hafgviken. Ni kan föreställa er dessa Palstaffars i Bordighera segerfröjd; de hurrarop, hvarmed de firade sin blodlösa seger, måste ha. blifvit hörda af besättningen ombord, ehuru de skymford, hvaraf de voro åtföljda, icke hunno sitt föremål. En vacker dag, tvenne månader derefter, blef samma brigg synlig, styrande rakt på Bordighera, men denna gång i sällskap med en liten fregatt och en annan brigg, hvilka lade sig å ömse sidor, riktande sina kanoner så; att de beherrskade landsvägen och förhindrade hvarje hjelpsändning antingen från Genua eller Nizza. Sedan detta var gjordt, affyrade den första briggen ett lag, men synbarligen icke i afsigt att göra stor skada, ty endast en man dödades. På samma gång landsattes hundra sjösoldater, hyilka marsahs. rade rakt fram til patteriet. Striden blef hvärken lång eller blodig; den gamla åtta-. pusdingen förnaglades, och löjtnanten och hans tolf man instängdes i vaktrummet. Det säges att endast två af de krigiske borgrarne kunde påträffas i staden — borgmästaren mr: Giribaldi var den ene; den andre, en hjelte! hvars namn gått förloradt för historien, aflossade, då han blef varse de röda unifor