o moderland för så många 7 njutningar och lidanden! Sir John satte sig tigande och mulen. Lueys forskande blick tycktes vilja läsa hans innersta tankar, och hon afvaktade darrande rc sultatet af hans djupa begrundande. Baronetens panna var rynkad, såsom en mans, hvilken har svårt att reda sina egna tankar och känslor. Slutligen ljusnade det för honom, och han insåg olägenheten af att lemna Bordighera just nu. Den samling af plantor han ville föra till Davenne var ännu icke fullständig, och Lucys helsa var verkligen så mMyt-ket förbättrad att det skulle vara synd att resa utan någon Ivingande nödvändighet; och då Aubrey icke kunde inträffa i London förr än snarast i slutet af Augusti, kunde det vara så godt att låta Lucy så länge som möjligt vistas i den luft, som var så välgörande: för henne. I det han kom till denna slutsats klarnade hans anoletsårag, liksom en persons, hvilken löst en gåta. Det är,, sade han, . rätt angenämt at veta att vi kunna resa när vi behaga, ehuru jag icke kan inse någon anledning att bryta upp genast, som doktor Antonio proponerar, så vida inte min söta flicka önskar det. O nej, pappa! Lit oss dröja ännu litet, svarade Lucy ifrigt, mvi ba så trefligt här. Åhå! trefligt, trefligt!s mumlade baroneten med en komisk blandning af knarrighetoch belåtenhet; jag erkänner att jag för min del inte just kan inse denna stora trefnad, så vida inte utsigten att blilefvande sekt i detta glödheta land, hvilket kan bli händelsen några dagar härefter, är en sådan i dina ögon. Men innan det blir alltför hett skola vi lyckligtvie vara härifrån. (Forts. följer.)