studerad likgiltighet: jag tror, i förbigående sagdt, att det är den fyratioåttonde dagen af er fångenskap, sir John. Färgen fiydde från Lucys kind, — Verkligen ? frågade sir John, med någon öfverraskning. Ja, och er befrielsedag tillikas, fortfor Antonio hastigt. Det är min angenäma plikt! att föga er, det miss Davenne är tillräckligt återstäld för att kunna utan fara eller olägenhet uthärda ansträngningen af en resa. Under öfver alla under! Sir John hoppar icke högt af glädje vid denna underrättelse, kastar sig icke i ett utbrott af tacksamhet i sin befriares armar, eller skakar med ifver bans hand, utan låter honom gå, i det han med förlägenhet säger: Ah! verkligen — rätt roligt, jag tackar, och följer derefter Lucy in i huset: Hur kommer det sig att sir John mottager denna efterlängtade nyhet med så märkbar köld? Är han icke samme man, hvilken för några få veckor sedan gerna skulle gifvit hälften af sin årliga inkomst för ait få lemna denna eländiga osteria? Nej, sir John är icke samme man, — gir John är förändrad, sir John har blifvit slapp, har icke kraft att fatta ett beslut, saknar mod att säga: I morgon, i öfvermorgon, nästa vecka,. Klimatst bar omärkligen utöfvat inflytande på den bedagade gentlemannen, Himlen, hafvet, den milda doftande luften ba inverkat på honom, Hannibal har funnit sitt Capua, O Italien, lNjufva Italien! din allsmäktiga tjuskraft mildrar och böjer alla naturer, huru hårda och motspänstiga de än må vara, alla, kring hvilka din varma ande lrägt leker, gifva sig åt dig. Många, hvilka konsmit till dig il nat och trots, ha, så snart de smakat den ljufliga mjölken af ditt bröst, lagt ned sina va-: ven, välsignat dig och kallat dig modere, Din historia är uppfyld af sådana eröfringar,