Aftonbladet – 21 oktober 1856, sida 2

stånd till sådana lumpna bedrägerier. Han skulle sjelf uppsöka grefven och ta reda på saken. Sir John höll ord. Samma dag på eftermiddagen hade han ett långt samtal med grefven, hvaraf resuliatet blef, att orgelbyggaren påföljande morgon installerades i grefvens palazzo, till alla parternas stora belåtenhet. TRETTONDE KAPITLET. I båten. En eftermiddx. då Lucy, arm i arm med n eftermidda beten vandrade omkring sin far, efter vanlig SN S i trädgården, under de att Antonio gick nå3e den senare den ra steg före dem, öppnau . la t.ädgårdsporten och förde dem ut på en liten stig som i sakta sluttning kiöxte sig ned till bafsstranden. Stigen, så jemn oc JM sorgsfullt putsad som en sandad trädgårdsgäng (vi misstänka att Battiska haft sin hand med i detta), var kantad å ömse sidor af en myckenhet gula, hvita och röda blommor, uppskjutande så friska och lysande ur den torra sanden gom om de varit planterade i den bördigaste jordmån. Lucy var så upptagen af att betrakta, beundra, och afplocka dem och af att lyssna till Antonios förklaringar öfver denna egna art af sjöväxter, att hon icke märkte Battista och en annan karl, hvilka stodo bredvid en båt med grönrandigt soltält, förr än hon var tätt invid dem. Ack, hvilken vacker båt! utropade hon. Båten och besättningen stå till er tjenst, om ni har lust att begagna er af dem, sade Antonio till henne. Tack; ack hvad det skall bli roligt att få ro på de ta sköna, sköna haf! utropade Lucy förtjust. Du har väl ingenting deremot, pappa? Men,, tillade hon med någon tve