Aftonbladet – 21 oktober 1856, sida 2

— RO—— Loi kan, 2är det inte farligt att ge sig ut med endast tvenne karlar?, Ni kan vara lika trygg som på er balkong, svarade Antonio. Battista är en förträfflig roddare, ingen förstår sig så väl som han på att sköta segal eller ära. Columbi landsmän äro kända för att vara förträffliga sjömän, och erkännas vara det till och med af engelsmännen, hvilka äro stolta, och med rätta, öfver sin öfverlägsenhet på hafvet. En upplyst styrelse, fortsatte Antonio, i det han hjelpte Lucy att stiga i båten, skulle kunna utföra storverk med sädana elementer; men — meningen afslutades med en höjning på axlarne och en suck. Lucy såg på den talande och sade: Nu får ingen af oss tänka på styrelseformer eller politik; vi skola roa oss denna eftermiddag.s — Detta sades med så mycken qvinlig :ljufhet, blandad med barnslig skalkaktighet, att italienaren icke kände sig sårad af anmärkningen. Lucy ville endast höra Antonio tala öm hans fäderneslands lidanden då sir John icke var närvarande. Hafvet stod som en spegel, dess klara blå var endast här och der afbrutet af breda, hvita strimmor — mjölkhvita vägar på det himmelsblå — en del gående i raka linier, andra slingrande sig framåt i behagfulla krökningar. Battista och hans kamrat sträckte ut sina starka, muskelfulla armar, den förre försigtigt bortvändande sina ögon från miss Davenne, hvilken lutade sig tillbaka mot den stoppade bänken, i det hon lät sina fina fingrar skilja vattnet vid sidan af båten, försjunken i angenäma tankar, att döma efter det småleende som lekte kring hennes läppar. De gledo hastigt förbi Cap Bordighera, och derefter utbredde sig en ny och praktfull panorama för dem. En herrlig sträcka af kustland, våglikt