Aftonbladet – 20 oktober 1856, sida 3

rt Are ska konfederationen hr Lefebore de Becourt, hade i slutet af förlidne Augusti månad inträffat i Parana och blifvit särdeles förekommande. emottagen. Ea py uppfinning för tillverkning af pappersfermar. Härom berättar en norsk tidning: På Akershus fästning sitter för närvarande en märklig fånge. En af honom uppfunnen maskin, hvarom vi längre ned skola tala, vittnar om en mekanisk talang, som, i fall den kommit i dagen under mindre sorgliga lefnadsförhållanden, måhända skulle beredt honom en ärorik framtid. Gunnar Ström — detta är hans namn — är törpareson från Odalen. Om hans tidigare lefnad innehålla ransakningshandlingarne intet annat, än att han vid tolf års ålder kom från sina föräldrår; en kort tid var hån i lära hos en pistolsmed i Kristiania, och innehade derefter tjenst på åtskilliga ställen. Tjugo år gammal (1851) antog han värfoing vid norska hästgardet i Stockholm. Här började han efter hand föra ett oordentligt lif, kom i penningeförlägenhet och — begick det slags brott, som man tyvärr måste erkänna vara det mest frestande för en så beskaffad talang, nemligen att förfalska penningar. Han blef snart upptäckt, bekände vid förhöret genast och med uppriktighet sitt brott och blef 1855 (han var då tjugotre år gammal) dömd till tie års straffarbete. På fästningen, der han således pu har sutit omkring ett år, hölls han bland annat till att förfärdiga ett slags fina jerntrådsnät, hvilka användas som formar vid papperstillverkning. Detta arbete, som erfordrar mycken noggranhet och uteslutande verkställes för hand, gick ytterst långsamt; på en hel dag kunde han icke förfärdiga mer än tre tum. Gunnar fana detta odrägligt tråkigt och funderade på något sätt att blifva det qvitt. En dag vände han sig till verkmästaren och sade, att han nu uttänkt en maskin, hvarmedelst arbetet skulle gå af sig sjelft, utan ringaste användande af handkraft. Det förtjenar med loford omtalas, att fängelsedirektionen genast satte hozom i stånd att utföra sin ide. Denna liberalitet ledde också till ett högst tillfredsställande resultat. Uti den modell, som Gunnar Ström nu förfärdigat och som vi haft tillfälle att taga i betraktande, har han fullständigt realiserat sin ide, att medelst mekanism verkställa ett arbete, som hittills uteslutande och med mycken möda utfördes genom handkraft; och detta sker med den hastighet, att han nu med en enda maskin kan producera femtio gånger så mycket på dagen som han kunde med sina händer. Denna maskin är lika enkel som ytterst sinrikt konstruerad, samt. arbetar med en säkerhet ock voggranhet, som gör att den lemnar en fullkomligare produkt, än som vinnes genom handarbete, Det skulle svårligen lyckas oss att genom beskrifning lemna läsaren någon klar föreställuvivg om sammansättoingen af den beundraänsvärda mekanismen i alla dess detaljer — hurusom en del af maskinem framskjuter de fina jerntrådarne (väfvens uppränning, om man så vill), medan en annan del oupphörligt inskjuter och ordnar inslaget, och en tredje del åter hboprulla. tyget allt efter som det produceras; huru alla dessa delar gripa in i hvarandra, och huru det slutligen, genom en liten särskilt mekanism, är sörjdt för att hela rnaskineriet stannar så snart det fattas material eller någon oregelbundenhet i arbetet uppstått. Ea gång satt i rörelse, kan denna maskin arbeta dag och natt, så länge material finnes för handen, och utan någon annan tillsyn än den, som är nödig för att underhålla drifkraften. Denna utgöres för närvarande endast af en grof urfjeder, men utförd i större skala, ämnar man låta maskinen drifvas med lod. Denna möskin är under alla omständigheter ett märkligt bevis på sin uppfinnares genialitet, men äfven de praktiska fördelar den medför äro af icke ringa vigt. De ofvan omnämda formarne, som hafva omkring 1!V, alns längd och 3 qvarters bredd, kostade förr, införda från utlandet, mellan 25 och 30 spd., till följd af den mödosamma tillverkningsmetoden; då de åter förfärdigas med ifrågavande maskin, blifva arbetskostnaderna reducerade till en verklig obetydlighet. Medan en kärl tillförene endast kunde tuillverka 3 tum om dagen, kan han nu, med maskinens tillbjelp, åstadkomma 9 alnar eller 12 formar. — Hvad vi här anfört blir naturligtvis så mycket märkligare, då man besinnar att uppfinnaren aldrig haft tillfälle att se några mera komplicerade maskiner — aldrig varit i något praktiskt yrke, som kunnat leda hans tankar i en sådan riktnicg och ännu mindre någonsin fått en id om mekanikens teori. — Det är vanskligt att säga bvad som kan göras för Gunnar Ström; under det olyckliga läge hvari kan befinner sig. Men ett är likväl klart, att nemligen ingenting bör försammas för att rädda hvad som ännu räddas kan af så ovanliga anlag. Hvad somi till en början både bör och kan göras vore utan tvifvel det, att fängelsets direktion lemnar honom tillfälle att sysselsätta sig på ett sätt, som icke hämmar utvecklingen af hans själsriktning, hvarvid den först oeh främst bör tillåta honom använda hela sin tid (hittills har hån endast kunnat begagna sig af fritimmarne) till fullkomnande af sin maskin och anbringande af de förbättringar han under arbetets gång uttänkt. — Gunnar Ström är ännu en helt ung man, oeh liksom hans föregående lif och vandel i det hela taget icke häntyda på en i grund förderfvad karakter, så äro äfven de intyg, som från vederbörande fängelseföreståndare lemnats om honom, mycket fördelaktiga. Hans yttre tillkännagifver icke heller i någon mån den förhärdade förbrytaren; han har ett vackert, öppet ansigfe, och hans sätt att ultrycka sig motsvarar fullkomligt de föreställningar om hans själsgåfror, som man får vid betraktandet af hans maskio. Då den som meddelar detta talade med honom, yttrade han, att han uttänkt ännu flera maskiner, som han tänkte utföra när han blott finge vid och tillfälle. Om dessa hans ideer äro utförbar., kan naturligtvis vara underkastadt tvifvel, men emellertid talar han om dem med den säkerhet och öfvertygelse, som äro egendomliga för snillet. Den fullständiga framgång, som krönte hans första för-. sök, bör i al:a fall redan på iörhand väcka förtroende för hans projekter, ty att hafva fattat och utbildat en sådan ingifvelse, skulle gjort heder åt den störste matematikus eller fysikus. — Att de utmärkta talanger, som denne olycklige man lagt i dagen, skola utöfva infytelse på det sätt, hvarpå han sysselsättes, och på hans behandling i allmänhet, anse vi, som sagdt, följa af sig sjelft; och det änatt hoppas, att de äfven skola väga mycket vid frågan om hans möjliga benådning. ANDA PRTA KVIRR Ta