Aftonbladet – 20 oktober 1856, sida 2

mokratiska steg var det kraftigaste medel att höja adelns anseende. Och det är sådana män, åt hvilka Svenska Tidningen nu slungar st rådet, att de till och med skola afhålla sig från att uppträda på riddarhuset. Hvadan detta försök att utplåna hågkomsten afsvenska adelifs fordnabetydelse; att förvränga dess och Sverges historia, och slutligen att kasta handsken i ansigtet på de öfriga stånden? Jo, Svenska Tidningen anförtror oss, utt sedan ett parriksdagar tillbaka på riddarhuset bildat sig ett parti, som fått det bättre öknamnet junkerpartiet, hvilket vi gerna medgifva icke näfva någon annan förvandtskap med det preussiska junkerdömet än öfvermodet och nbilskheten, men som enligt Svenska Tidningen sägen hafva framåtskridande benägenheter, och för den skull, efter hennes förnenande, bör besegra alla andra meningar vå riddarhuset och med hull och hår bemäkiga sig majoriteten. Det är detta parti, som Svenska Tidningen förbundit sig att tjena, pch. detta är visst icke underligt, då det är mma partis koryfer, som grundlagt Svenska Tidningen och som ännu betrygga hennes tillvaro. Svenska Tidningen förklarar i sammanhang närmed,. att hon mer håller sig till grundsatser än till personer. Det skulle verkligen vara intressant att få erfara, för hvilka grundsatser. Svenska Tidningen och hennesjunkrar strida. Den enda grundsats vi i hela hennes artikel sett klart uttalad är: adelns bibehållande, såsom en särskilt klass, hvilken, om vi rätt förstå hennes fingervisning, bör hafva ill sin förnämsta uppgift att arbeta för korporationens intressen, och ur sitt sköte förvisa en hvar, som vågar göra en opposition. mot iessa. I sanning en rätt vacker grundsats! Adela skulle således vara till, icke för att bevaka och arbeta för det allmännas intresse, iet vill säga för fäderneslandet, utan för. sitt ånd eller sin klass ? Huru öfverensstämmer likäl detta med stadgandet i I riksdagsordo ngen att Rikets Ständer äro. svenska folkets representanter? Om det än måste medgifvas, att detta grundlagsstadgande ofta förefallit såsom en dikt, så är det åtminstone tämmeligen oförsynt att uppställa motsatsen såsom en princip för rikets första stånd. Månne verkligen Svenska adeln bör finna sig. belåten eller smickrad af en informator, som öppet uttalar en dylik grundsats? Kan det vara värdigt ädelt tänkande män, att lyssna till sådana Achitophels-råd, eller finnes det något; som måste mera rättmätigt ingifva misstroende till junkerpartiets politiska förstånd, än att det för sina tänkesätt valt en organ, som så oförbehållsamt afslöjar den innersta tanken hos partiet och det egentliga målet för dess sträfvande.