Aftonbladet – 20 oktober 1856, sida 2

TEATER. — Ladugårdslandsteatern invigdes i går afton. Före spektaklets början framförde hr Hessler några helsningsord till alltet deri han angaf sina planer och syften me: den nya skådebanan. Han hade icke velat, sade han, för sig uppställa något alltför stort och högtsväfvande mål; han ville hafva till sitt hufvudsakliga ögonmärke, att bereda allmänheten tillfälle att på ladugårdslandsteatern tillbringa en rolig afton, och han ville der öppna en tillflyktsort för den inhemska Jättare dramatiken. Bedjande om öfverseende med de brister, som kunde förete sig, och hvilka det skulle blifva hans bemödanden att så småningom undanrödja, utlofvade han, att man dock städse å ladugårdslandsteatern, så länge den stode under hans ledning, skulle visa aktning för konsten och för publiken. De stycken som uppfördes voro: Den berg tagna eller Systrarna på Kinnekulle, skådespel i 3 akter med körer och melodramer, beatbetning från danskan, med musik af Conrad Greve, samt En kontorist som är kär, vådevill i I akt sf Aug. Säfström, efter en fransk id. Mot upptsgandet af det förstnämda stycket skulle man kunna invända, att det redan utgjorde en liten afvikelse från den af hr Hessler angifna riktningen för den nya seenens verksamhet; ty ehuru egentligen ett sagospel, hvilken art afdramatik väl icke bör anses fremmande för en vådevillteater, gick det dock på en tonart, nog allvarsam för en sådan teater, liksom det för öfrigt tager i an språk en mera storartad scenisk apparat, än en så liten lokal kan erbjuda. Erkännas bör emellertid, att i den dekorativa delen ganska vackra saker presterades, och att man visade, det äfven i afseende på sceneri icke så — obetydligt kan gstadkommas på ec mindre scen. Hvad sjelfva stycket beträi ar, är hufvudtanken rt otsamma ganka vacker Det åsyftar allegoriskt uledes omätti egodelar förspiila den skönaste delen af sin illvaro, till dess hon slutligen, vid sin lefi T